Together Everyone Achieves More

2009-12-18T14:09:00.001+01:00

It´s really the end of an era...

Hey! What´s going on?

2009-12-15T09:54:00.003+01:00

I skolan förgylls (lägg märke till sarkasmens sköna doft) mina dagar av litteratursökningar och annat inte allt för adrenalinfyllt arbete---> vi skriver C-/examensuppsats nu och de närmsta två månaderna. En av dem kommer dock gå till något betydligt roligare vilket innehåller flytt, bröllop och en lyxkryssning i sydostasien. Sounds gooooood!

24 dagar kvar idag! "It´s getting closer" så att säga. Något som kanske skulle kunna vara bra att meddela i samband med det är att Charlie och jag har tänkt starta en gemensam blogg istället, nu när våra liv blir ett tänkte vi att varför inte låta bloggen bli en gemensam grej också. Den är faktiskt redan startad men endast ett inlägg är producerat "so far". Kanske blir lite mer nu när hon slutar och förberredelserna verkligen tar fart. Ni finner den iallafall på följande adress:

charlieofreddan.wordpress.com

C U THERE!!!

Helg...

2009-12-04T14:55:00.003+01:00

Usch, nu har jag tränat lite väl mycket i tre dagar så det ska bli mycket skönt att åka hem och vila ut i min fästmös famn =). Bara 35 dagar kvar!!!

To run by your commands...

2009-11-28T14:14:00.002+01:00

Kom precis hem från en runda i skogen. Så härligt att bara sätta kurs rakt ut, in bland träden och kärren och bergen och allt annat som ligger oupptäckt där djupt inne. Bara springa, bara vara i nuet, ingenstans och överallt. Utan aning om vart nästa steg kommer vara, hur vägen ser ut men jag litar på mig själv. Jag litar på att jag klarar mig genom skogen och genom kärren och hem igen. Visst blir man blöt i skorna, visst sticker man sig på enbuskarna, visst får man grenar i ögonen, visst halkar man och ramlar men det är aldrig fråga om att inte fortsätta.

Jag skulle vilja lika dan i resten av livet. Precis som jag litar på min kapacitet som löpare så att jag inte behöver vet var jag är eller hur långt det blir eller om jag ens kommer hem innan det är mörkt, vill jag lite på Guds erfarenhet av livet. Jag skulle vilja lite blint på hans kommando, steg för steg utan att nödvändigtvis veta vart nästa steg hamnar. Det bästa sättet att springa är så, i total frihet. Det bästa sättet att leva är också så, totalt i Guds frihet. Det ska jag sträva efter mer.

Funderat ett tag på om jag ska fortsätta springa och träna och så där. Motivationen har inte varit på topp och har inte tränat så mycket. Men samtidigt inser jag att det ger mig så mycket mer än bara kondition och fysiskt välmående. Det är som meditation, det ger mig lugn, det ger mig förmågan att tänka och förbli rationell. Fram för allt så leder det i 100 % av fallen till tacksam till min fader i himlen, och en sådan andakt är allt annat än traditionell, precis som önskan för mitt liv.

SDG

2009-11-26T14:35:00.002+01:00

Har du tio minuter över så erbjuder jag dig här något väldigt bra att fylla dem med. Se och begrunda...

Värt att försöka...

2009-11-24T10:56:00.002+01:00

Afrikanskt uttryck: "Not everyone who chased the

zebra caught it, but he who caught it, chased it."

Om man inte försöker kommer man ju med all sannolikhet inte att lyckas.

Pre-wedding

2009-11-17T10:46:00.002+01:00

I helgen har jag varit på besök "ändå till Mariannelund" (Ida Svensson, 1978). Jag hälsade på Charlie. Eftersom vi inte kan bjuda hela hennes klass (även om hon gärna skulle vilja) på bröllopet så bestämde vi oss för att ordna en liten bröllopsfest på skolan för hennas klass. Vi fixade mat (varma mackor & vanilla cake) och de fixade resten. Det var jätteroligt, så nu ser vi mer än någonsin fram emot den 8:e januari när våra brokiga vägar ska bli en istället för två.

På bröllopsfesten hölls det tal, sjöng sånger, dansades, lekar och mycket annat roligt. Bland annat låtsades en av Charlottes klasskompisar att han var min gamla barndomsvän och berättade många fina minnen från vår uppväxt som jag av någon anledning inte kommer ihåg =). Men sen jag träffade Charlotte så hade jag inte längre så mycket tid för honom tyckte han men om man ska va ärlig så har vi träffats betydligt mer under tiden som Charlotte och jag varit tillsammans än tidigare.

Kvällen avslutades med en andakt. Det var en underbar kväll och när vi gick därifrån så kändes det nästan som att vi var gifta. 52 dagar kvar, känns som en evighet.

Ross Nugent kan Skåneleden bättre än någon annan...

2009-10-26T15:23:00.004+01:00

...alltså betydligt bättre än jag! Därför valde jag att hålla ihop med honom under lördagens 5-milare nere i Skrylle. Sprang de första 8 km relativt ensam. Jag startade väldigt långsamt och låg näst sist första 3 km, men sen tröttnade jag på det och tyckte det gick lite väl långsamt så sprang ifatt ett tiotal och tyckte att det gick i lite mer lagom tempo lite längre fram. Jag la mig tillsammans med två stycken andra löpare, Ross Nugent som sprungit alla Markuslopp som annordnats hittils och kunde banan ganska utan och innan, och Fredrik Nyström som också gjorde sin första ultra. Fredrik och Fredrik sprang sedan de kommande tre milen i hasorna på Ross och med blicken på hans hälar, med fullt förtroende för att den här killen vet vad han gör, han kommer leda oss rätt. Och mycket riktigt kom vi utan felspringningar (jag hade några små innan jag hittade Ross) till vändpunkten för lite proviant. Dessutom var det ju mycket trevligt sällskap och vi sprang och småpratade lite om allt möjligt, bl a att Ross också gjort järnmannen fast för två årsedan och kom då först upp ur vattnet på 54 min. Sluttiden var dock densamma som min för cykling var inte hans starka sida. Efter drygt 35 km beslutade jag mig för att lämna mitt sällskap då farten började sjunka och jag kände mig väldigt pigg. En stund senare slog jag mig ihop med en annan löpare och vi sprang tillsammans. Plötsligt kommer två till och hänger på, de kom innefrån skogen nånstans och hade alltså sprungit fel. När vi lite senare inte alls känner igen oss börjar jag tänka att det kanske är typ en mil till mål för jag hade några ställen som jag kom ihåg som var 8 km och hemåt från mål. 1 km från mål (fast jag visste inte om det) släpper jag de tre löparna för att ta lite vätska och lite choklad i tro om att det gäller att ladda för sista milen också. Men så, tre placeringar sämre än jag kanske hade haft med en guide som Ross, kom jag till mållinjen...från sidan. Hur gick detta till? Vi hade alltså sprungit en liten omväg och kom på helt fel väg tillbaka till målet. Så jag fick springa runt och in i mål där Chrille väntat nästan en timme efter vinst och banrekord. Jag klarade iallafall under 5 timmar vilket jag ser som godkänt i leran och backarna och att ingen bröt benet är faktiskt en överaskning för mig.

Värst va jag tjatar om han Ross, eller hur? Jo, men livet kan ju vara ganska backigt och lerigt och det är ju inte alltid så lätt att se den där lilla markeringen som ska visa vägen på något träd långt bort bland 1000 andra.

Fy va bra att jag hade Ross, en vägvisare som själv sprungit banan förut. Han vet var man kan springa fel och han vet varje liten stig och sväng på banan. Han sa att spara lite på krafterna nu, det kommer en kraftig backe snart, eller ta det lungt, här framme är lerigt. Han visste och jag var så trygg i att jag kommer inte att springa en meter extra så länge jag springer med Ross. Jag vill gärna hålla nere distansen till 5 mil och inte förlänge den till 6 som några lyckades med förra året. Jag ville att min väg skulle vara rak och rätt.

Fy va bra att jag har Gud, en vägvisare som själv levt livet. Han vet var man kan gå fel och han känner varje liten stig på vägen. Han vet när man ska satsa och när man ska ta det lungt. Han vet när det är lerigt och när uppförsbackarna kommer. Jag vill nå ända till livets mål också och om jag hade förtroende för Ross så borde förtroendet för Gud vara nog så stort. Under mina första 8 km i livet har jag sprungit vilse många gånger men jag hoppas att den kommande maran (42 km) kommer vara betydligt rakare då jag ska försöka ta rygg på livets vägvisare och följa hans hälar ändå in i mål.

Jesus Kristus kan livet bättre än någon annan...alltså betydligt bättre än jag!

IM-vaka...

2009-10-10T15:13:00.003+02:00

Ikväll vankas det Ironman-vaka på Hawaii. Eller vänta nu, tävlingen är på Hawaii, vi är i KSS kanslilokal. Jaja, får väl nöja sig med det näst bästa. Det kommer bli spännande, känns lite som julafton. En av årets högtider. Pirrade t o m lite i morse när jag insåg att ikväll gäller det. Gick in på Ironman-hemsidan och där stor det "race day" varpå det blev ännu mer verkligt. Och nu har jag spanat in förhandssnacket så nu har jag bra koll på vilka som kommer göra upp om segern. Så klockan 4 i natt när jag kör hemmåt så får vi se om jag har rätt i min gissning eller inte. Va? Nej, vadå nörd. Jag? Skulle jag vara....nej, det kan du väl inte mena? Sluta nu, det är inte roligt!

Ja, jag har visst blivit lite nördig när det gäller denna sporten, triathlon är det väl den kallas. Enligt det ej akademiskt accepterade uppslagsverket wikipedia är triathlon följande: "Triathlon är en uthållighetsidrott som består av tre grenar: simning, cykling och löpning. Grenarna genomförs i en följd utan avbrott och den som är först i mål efter sista grenen vinner tävlingen." Andra stora tänkare beskriver däremot sporten som självplågeri, tortyr och störd. Jag föredrar väl någon blandning men det är väl också det som är tjusningen liksom. Det är stört. Det är plågeri. I många fall kanske också tortyr. Och det älskar jag tydligen att sitta och titta på. Andra tittar på filmer där man dödar vilt stup i kvarten. Det har aldrig varit min grej utan jag får min tillfredställelse av skadeglädje genom att se andra plågas under en hel dag.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med inlägget, hade ingen speciellt tanke mer än att det är väl dags att skriva lite kanske. Ikväll är det dags och jag kan inte hjälpa att jag har sett fram emot denna kvällen under flera veckor, och jag vet att när jag kör hem i natt klockan 4 så kommer jag känna mig levande och ytterst tacksam till Honom som skapat mig, en knäppgök och nörd ändå ut i fingerspetsarna.

Kari Martens - SVT Sport

2009-10-01T10:21:00.001+02:00

Jag tycker ni ska vara ganska glada så länge man håller sig till EN ironman =).

Växjö en solig höstdag...

2009-09-30T22:35:00.005+02:00

Från denna strand har jag startat de flesta av mina simpass utanför poolen under sommaren men nu är det lite för kallt för det.

Har slutat jobba på Q-park nu så min karriär som parkeringvakt är över. Men får väl tillägna en bild åt dem iallafall =).

Charlotte & kamera...

2009-09-27T15:44:00.003+02:00

Denna helgen har Charlotte varit på besök i Växjö. Det har varit roligt, då jag varit hos henne några helger i rad så skönt att slippa fara men ändå kunna träffas. Jag har också fått min beställda kamera nu så invigt den med några bilder från helgen.

2009-09-24T11:16:00.002+02:00

Vilken härlig frekvens man har på sina inlägg, 1/månad sådär. Går just nu i mycket funderingar på vad som är av vikt i livet och vad som egentligen bara är helt onödigt och borde därför väljas bort. Spenderar ju alldeles för mycket tid vid TV:n. Visst finns det de som sitter mer som många hade sagt men det påverkar ju inte mig, jag sitter ju inte mindre för det. Funderar på vad jag pluggar egentligen. Funderar på varför universitetsstudier ofta se som mer värdefulla eller mer centrala än t ex bibelstudier. De som läser bibelstudier studerar ju precis det som livet handlar om, livets mest centrala mening. Hur skulle några andra studier kunna mäta sig med det? Och så sitter jag här och läser hur man budgeterar och annat oviktigt och ger en kvart om dagen till Honom där uppe som egentligen vill ha hela våra liv. Mina prioriteringar är allt annat än logiska.

Efter Kalmar Triathlon var jag fast besluten om att fler IM blir det inte, kanske någon kortare triathlon som inte kräver så mycket tid och kraft i förberedelser. Nu är det snart dags för Ironman Hawaii och jag följer några av toppnamnens bloggar och lite så där och jag skulle ljuga om jag sa att suget har börjat infinna sig igen. Nu har jag dessutom en gratis träningsvecka på simhallens träningsanläggning så varit och simmat tre dagar i rad vilket också har höjt suget lite. Vet inte. Jag misslyckas hellre med rätt saker än att lyckas med fel saker så vad jag håller på med nu är att fundera på vad som egentligen är rätt saker och vad som är fel (för mig alltså). Ikväll blir det volleybollträning vilket jag ska försöka vara med på nu under hösten. Det känns bra att ha en så bra grund att två volleybollträningar i veckan inte hindrar mig från att träna massa annat också. Det är snarare en bra uppvärmning för en löprunda.

MAT!!!

Vad...

2009-08-31T19:38:00.003+02:00

...sketan ska man skriva här. Jag gör ju lite av varje men är det särskillt intressanta saker? Gör jag några särskillt speciella upptäckter i mitt filosoferande? Ni som läser vet ju vad jag gör, än så länge iallafall. Ni vet att jag har förlovat mig med den underbara miss Charlotte Ida Alriksson, jag har genomfört en IM i Kalmar och lite andra saker. Dessa två saker hände under samma vecka så får väl sammanfatta den som en av de mest speciella i mitt liv än så länge. Annars vet jag inte vad jag sak skriva.

Roliga kommentarer om löpning

2009-07-30T08:50:00.002+02:00

"The only reason I would take up jogging is so that I could hear heavy breathing again."

"If you start to feel good during an ultra, don't worry, you will get over it."

“Why couldn't Pheidippides have died at mile 20?"

"Running is an unnatural act, except from enemies or to the bathroom."

"Yes I am: 1. Crazy 2. In pain 3. Paying to do this"

"I don't think jogging is healthy, especially morning jogging. If morning joggers knew how tempting they looked to morning motorists, they would stay home and do sit-ups."

"I over train! So, I can over eat!!"

"In my mind I'm a Kenyan. In my legs, I'm a chubby white guy."

"I was passing trees and rocks like they were standing still"

"Truth is, you can always run farther. Sometimes the truth hurts."

"Any idiot can run a marathon, it takes a special idiot to run an ultra"

"Don't bother looking back; there's no one behind you."

"Running may not make you live longer but it sure feels like it."

"The only sport where the participants pay and the spectators get in for free!"

Får väl ha med mig några av de här på lördag när jag plågas som bäst...

1/2 IM i Sövde

2009-07-17T20:38:00.003+02:00

Detta inlägget skulle kunna likna många andras, där resultat och känslor under loppets gång redovisas i ett försök att förmedla lite av tävlingens innehåll. Jag vill göra något annat, så tänkte jag under tävlingen i Söndags. Jag simmade, cyklade och sprang där och funderade då och då på vad jag skulle skriva. Hur skulle jag beskriva detta äventyr och denna fantastiska upplevelse på ett lite annorlunda sätt. Det gjorde att jag försökte se loppet ur ett annat perspektiv. Följande tankar fanns i huvudet och de har tagit lite tid att formulera i ett inlägg här men nu kommer de. Kanske ska säga redan nu att mina tankar "riktar" sig till kristna människor vilket de flesta som läser min blogg "råkar" vara, men andra får gärna också läsa men, då vet ni.

En stor grupp människor samlas en söndag förmiddag klockan 10. Låter det bekant? De är där av en och samma anledning. Ringer det en klocka? Givetivs talar jag om Sövde Triathlon, vad trodde du? Samtidigt finns det stora likheter med våra kristna "ritualer"; gudstjänster. Detta var en av mina tankar under söndagens lopp. Jag stod på stranden och tanken slog mig, vi är alla här av samma anledning och det gör att vi har något gemensamt, något som gör att vi på sätt och vis hör samman. Under de närmsta 5 h och 41 min (nu fick du reda på min tid) fick jag uppleva denna gemenskap med de likasinnade, vi som hade något gemensamt och det var underbart. Jag tävlade för KSS (Karlskrona simsällskap; tävlar man för en simklubb tycker man ju att simningen borde vara en stark sida men när jag efter 45 minuter staplade ur vattnet så hade jag klarat av min akilleshäl)så kände jag givetvis en extra samhörighet med mina lagkamrater då vi hejade på varandra; för att tala i kristna termer så skulle jag kalla dem för min cellgrupp. Jag ska vara ärlig; jag kände mer samhörighet och gemenskap med mina medtävlande i söndags än vad jag brukar gör med mina medtävlande i församlingen på söndagarna...tyvärr.

Jag fortsatte mina tankar. När vi stod där på stranden någon minut innan tio låg en spänning i luften, alla stod med förväntningar och tro på att idag är nog dagen. Var finns den när man kommer till kyrkan på söndagarna? Vi kom dit nästan två timmar innan och började förberreda och när en timme återstod till start så var alla där och förberedde sig inför det som väntade. Man värmde upp, man la fram sina grejer, man gick igenom loppet och växlingarna mentalt o s v, allt med stora förväntningar och förhoppningar. Ser vi detta före en gudstjänst? Eller kommer man som vi nästan alltid gör; stressade, 10 minuter för sent och utan förväntningar på vad Gud ska göra idag? Dessutom kom alla till Sövde för att vi älskade att vara där, det är vår dröm och vår längtan att vara där. Vi kom dit med en glädje och kärlek till det vi skulle göra och i det bildades en väldig samhörighet, vi hörde samman. Är det så i församlingen? Är vi där för att vi älskar och är vi där med samma motiv?

Under loppet hamnade jag och alla andra då och då i svackor då det gick extra tungt. Slutade vi simma för att vi fick en kallsup? Slutade vi cykla när vinden och lutningen var mot oss när vi cyklat i nästan 3 h och 2 min? Slutade vi springa när vi fick blåsor på fötterna och ont i knäna? NEJ! Slutar vi be när vi blir lite trötta? Slutar vi lyssna på predikan när pastorn inte var så rolig längre? Struntar vi i att be för varandra för att man inte känner för det idag? Jag ställer frågorna, men vet inte svaret som gäller just för dig. Jag vet hur det är för mig och där svaret allt för ofta JA!

Slutligen vill jag också dela en tanke kring omtanke om de svaga. Under loppets gång fick man höra hejarop, dels från publik men också från medtävlande. Det var så fint och jag fick också dela ut hejarop till den som hade ett varv kvar när jag sprang i mål efter 1 h och 47 min löpning. I de jobbiga stunderna kanske jag bara höjde min blick för en sekund för att möta min medtävlandes blick och man såg att han eller hon bar på samma börda så lättades min lite grann. Vi bar varandra för att vi delade vår svaghet i precis det ögonblicket. Och om jag kände mig stark för tillfället så pressade jag fram ett "kom igen" eller "bra jobbat". Det kändes rätt och viktigt och det var en stor glädje i att få och ge uppmuntran och hejarop till varandra. Jag önskar att det skulle finnas mer av det i min församling. Att man vågar dela sin svaghet, för det finns andra som delar dina bördor. Och det finns också de som orkar uppmuntra och ge dig stöd just då. På nästa varv kanske det är du som hejar på dem, vem vet?

Att flera hundra människor kommer samman, med EN gemensam stor passion, förväntan och kärlek, det är något underbart. Förhoppningsvis får vi se mer av det även i andra sammanhang! Dessa fina detaljer gjorde att söndagens 1/2 IM var en av de bästa upplevelserna i mitt liv hittills, samtidigt som det gav mycket för en tänkare som jag. Jag rekomenderar alla till att pröva. (Trummenäs 30/8 - Sprintdistans - Välkommen=)

Allt förmår jag genom HONOM som ger mig kraft! - Fil 4:13

Simning i skymning...

2009-06-10T22:20:00.002+02:00

Kom precis tillbaka från en kvällstur i Trummen, alltså en simtur. Var ju tvungen att titta klart på fotbollen (4-0 till Sverige) och eftersnack (Vilket är det roligaste) innan jag kunde ge mig ut. Innan jag stack ut tittade jag på en film med de två på bilden ovan (som jag även länkar till på bloggen), TEAM HOYT. Räcker med att titta en gång på filmen så är man motiverad till det mesta sen =).

Jag har simmat några gånger i Trummen senaste veckan och det är nästa alltid någon som stannar och pratar lite om denna konstiga händelse att någon går i och simmar när det är så kallt. Får alltid ett trevlig samtal, ibland kort och ibland lite längre. Det som är så bra är att de frågar först vad jag håller på med och om jag tränar inför något särskilt o s v. Sen frågar jag vad de sysslar med, vad hunden heter eller hur fisket går beroende på vem jag pratar med. Så senaste veckan har jag nog hört fyra olika människor berätta lite ur sin vardag och det som intresserar dem, vilket är jätteroligt.

Ikväll var det två fiskare som satt på stranden där jag brukar gå i. Jag hälsade när jag parkerade cykeln och de undrade om jag verkligen skulle i och simma. Ja, sa jag och frågade var jag var minst ivägen för deras fiske. Sedan simmade jag en runda och när jag kom tillbaka så pratade vi en liten stund. Först om simning och mig och sen om fiske och dem. De var trevliga men lite försynta så jag fick vara lite framfusig för att få ur dem något men det var roligt. Blir samtidigt lite förvånad över mig själv som för 5 år sedan hade valt ett helt annat ställe att gå i på ifall det hade varit någon där. Nu tänker jag tvärt om: Va roligt! Det är roligt =).

Som en hund i koppel...

2009-06-09T19:38:00.002+02:00

Var ute och cyklade igår kväll och körde på en cykelbana. Lite längre fram gick två tjejer, en av dem med en fin, till synes ganska ung, Golden. Jag såg att de både tjejerna uppmärksammade cyklisten som kom farande och de gick åt varsitt håll, var på jag skulle köra mitt emellan. Det som hände precis när jag skulle passera var att hunden sprang ut framför mig. Hon med hunden hade ingen som helst koll utan tittade bara på sin kompis och jag fick tvärbromsa för att undvika krock. Det gick bra, och efter att hon skällt lite på hunden gick de vidare och jag cyklade åt motsatt håll. Händelsen dröjde sig kvar i min tanke, och jag kom på att jag blev irriterad på tjejen som inte hade kontroll på sin hund, trots att den litade på att hon hade det, eftersom hon höll i kopplet. Tänkte att om hunden slitit sig lös eller rymt, då kunde jag kanske blivit lite arg på hunden, även om det också i grund och botten kanske hade varit tjejens fel. Mina tankar stannade (som vanligt) inte där, utan jag började funderar lite.

Om jag är hunden för en stund, och Gud är tjejen. Om jag låter mig kopplas och går på promenad med Gud, då litar jag på, precis som hunden litade på tjejen, att Gud har kontroll och att Han ser det jag kanske inte tänker på eller förstår. Han ser cyklisten som kommer farande och han ser till att hunden (jag) inte kommer till skada. Men om jag rymmer eller sliter mig loss från Gud och inte går tillsammans med min Husse, då har jag heller ingen som skyddar mig på mig väg, och jag vet heller inte att jag får hjälp av någon som vet vilken väg som leder vart och vad konsekvenserna av mina val blir, precis som hunden. Precis som människan ser och förstår och vet mer än hunden, så vet Gud mer än mig.

Om jag fortsätter mina liknelser mellan hunden och människan. Den 4:e juni (precis innan håret försvann) så var vi ute och gick med Totte. Någon slängde en smällare som smälde av precis bredvid oss. Totte som var lös (utan koppel) kutade iväg i chock och sprang hemmåt, men kunde självklart inte komma in eftersom han inte hade någon nyckel (Bland annat). Hade han istället haft koppel, så hade han istället mött en tröstande och trygg famn. Lika dant kan det vara med oss. Ibland kanske det smäller och vi blir rädda, men går vi i Guds koppel (låter som man är slav men det är inte så jag menar) så har vi alltid en trygg famn där vi kan få tröst. Annars kanske vi springer "hemmåt" men kommer inte för vi har ingen nyckel. Vännerna, familjen och pengarna kanske sviker, men det gör ju inte Gud. Precis som inte vi hade svikit Totte den där kvällen.

Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Psalm 23

Tävlingskläder...

2009-06-03T12:42:00.003+02:00

...fick igår ett paket på posten från CA, USA. Jag visste ju vad det var och det var följande:

Tävlingskläder från Multisport Ministries, en kristen triathlonklubb i USA som både jag och Chrille har gått med i (förövrigt har jag dina kläder också Chrille). Grymt snygga om du frågar mig och häftigt att springa med bibelord på tröjan och med Lance Armstrongs organisation Livestrong på byxorna. Grymt coolt och linnet är väldigt litet så man ser typ magen men det vet ju alla triathleter att det är så det ska vara =).

B-uppsats

2009-06-01T10:37:00.002+02:00

För närvarande håller jag på med min B-uppsats. Som grund har jag gjort fem intervjuer varav två med ganska roliga personer. Den första var Peter Kuno Johansson, uppväxt i Nättraby, född 1955, vilket gör att pappa och han "känner" varandra. För övrigt har han spelat med Öster i europacupen på Nou Camp, Barcelonas hemmaarena vilket är en dröm för många. Ända satt han ödmjukt och berättade och råkade bara nämna det i förbifarten, inget skryt. Han jämförde det med att spela i div 3 och gå in inför 50 personer. Det är precis samma sak sa han, glädjen i att vara ett lag och spela fotboll är densamma vart man än är.

Idag gjorde jag en intervju med Janne Bengtsson, f d förbundskapten för u-, j-, och seniorlandslag i friidrott. På samma sätt när jag frågade om hans bakgrunds så nämde han det inte ens. Det var inte relevant och det var inte vem han var. Återigen blev jag imponerad över hur någon som tränat Carolina Kluft och ett antal andra världsidrottare inte ens nämner det när man frågar om hans bakgrund. Jag vet ju vem jag har framför mig, men blir ändå inte det minsta nervös för jag har fel bild av vem han är. Han är inte friidrottstränare för världens bästa friidrottare. Han är familjerfar som jobbar med ungdomar som gör det roliste de vet och det roligaste han vet. Han är varken mer eller mindre än jag eller någon annan för den delen. Det har varit skönt att möta den ödmjukheten när man själv vet vem man har o göra med. Vem är jag att ta upp deras värdefulla tid? Svaret: Jag är en människa, precis som de.

on a run...

2009-05-30T12:24:00.002+02:00

Jag skrev i förra inlägget att man ska inte skriva något om man inte har något att skriva. Samtidigt så följer jag några bloggar och tycker alltid det är roligt att läsa vad de skriver och vad som händer i deras liv. Jag tycker också det är tråkigt när de inte har skrivit något på länge. Kanske är det någon som tänker lika dant. Kanske är det någon som bryr sig om vad jag gör och tänker på, även om jag inte sprungit jorden runt eller bestigit Mount Everest eller upptäckt botemedlet för aids eller något av de andra projekten jag står i för tillfället (In your dreams Fredrik). Någon kanske bryr sig om vad som händer i mitt vardagliga liv, och om de inte bryr sig så behöver de inte läsa. Om jag inte har något att skriva får jag väl alltså se till att ha något att skriva. Igår var en relativt aktiv dag ur mitt perspektiv iallafall. Jag tänker därför berätta lite om den.

Den började med att klockan ringde 7.00. Snooza (hur stavas det? är alltid så trött på morgonen när man läser det på telefonen så har aldrig reflekterat över stavningen). Stiga upp, plugga en stund för att sedan bli hungrig och det ena ledde till det andra så jag åt frukost. Sen plugga fram till lunch. Äta och sen efter en stund ut och springa. Tog med lite vattten och russin för kände på mig att något dumt var på G. Så jag började springa, och slutade inte förrän två timmar senare. Var väldigt härligt. Sprang i fin lövskog i Bokhultet till en början sen kom jag nån annanstans, vet inte riktigt vart. Men det var det som var så härligt. Jag behöver inte vara rädd för att springa vilse eller ta en stoooor omväg. Jag behöver inte vara rädd att rundan ska bli för lång för jag vet att så länge jag håller mig inom Växjö kommun så kommer jag alltid ta mig hem. Det är skönt att ha den friheten och inte behöva känna till varje stig jag springer på. Jag springer här och nu för att det är härligt utan att tänka på vart mitt nästa steg tar vägen. Det är lite av det som är tjusningen i löpningen för mig, friheten att mina steg inte har en bestämd väg som någon annan bryr sig om. Jag är fri och mina fötter för mig dit de för mig. Det är härligt. Sen har jag börjat ha musik i öronen vilket också hjälper. Kör lovsångsmusik för tänker att HAN hjälper mig lite extra på vägen då =). Nej, men det är härligt med lite PA (="personlig andakt" för alla utan Agga som är väl familjär med det uttrycket då hon haft det de senaste 200 dagarna=). Är väl något bibelord som är så där också, "I run by your commands" eller något sånt, känns lite så. Men som sagt, det blev en ganska bra runda. Blev lite konfunderad när jag möttes av åsynen nedan. Började ju fundera på om jag befann mig i ett land där flod och ebb är väldigt påtaglig (=GBT).

Men sen insåg jag att min runda inte var fullt så lång, då jag såg denna skylten. Jag befann mig alltså inte Storbrittanien utan hade bara sprungit runt 40 mil.

Iallafall, kom hem och traskade runt lite på campus för var varmt och skönt. Ekonomerna spelade såpbandy så tittade lite på dem innan jag träffade på Beppan och pratade lite innan jag gick in och njöt av den upptinade (och stekta, ingen sushi här) laxen tillsammans med någon ihoprörd rotfruktssallad. Efterrätt såklart, björnbär med mjölk. Sen lite vila och TV-tittande (Giro de´Italia så fortfarande lite halvaktivt=), går ju inte så bra för svenskarna längre för övrigt, de skyller på värmen. Funkar alltid när man är nordbor). Sen bar det av till beachplanerna för att vara med och hjälpa till på en plojtunering med UBK (Ullriksbergskyrkan för alla sekulariserade (jag har inte gått bibelskola) och icke växjöbor). Det blev även deltagande i plojtuneringen tillsammans med Martin. Det ena ledde till det andra och fyra matcher senare så stod vi och gav segerintervju i microfonen. Efter de blev det natt-ute-bio. De slog upp projektor och duk och där satt vi och huttrade i våra filtar fram till halv 1, och kollade på "end of the spear". Det var en trevlig och ny upplevelse. Sedan cyklade jag hem och kom hem kvart i ett för en varm dusch och lite risgrynsgröt. Sen var det läggdags.

Idag ska Tott och jag åka hem och fira lillasysters 20-årsdag. Känner mig gammal när jag sätter lilla och 20 i samma mening. Snart är det min tur. Men å andra sidan, man blir ju bara en dag äldre den dagen också, precis som alla andra dagar.

Om man inte har något att skriva...

2009-04-23T17:57:00.002+02:00

...ska man inte skriva alls...så sa en man på radion häromdagen. Han var pensionerad journalist och hade bland annat följt Palme-utredningen, skrivit om Estonia och tsunamin i Thailand. Idag bloggar han och skriver inte något om det inte finns något att skriva. Jag stämmer in, och därför har inte heller jag skrivit så mycket på sistonde. Livet flyter bara på som vanligt, med några små dataljer som undantag. Låt mig därför redogöra lite kort för nyheterna i det vardagliga livet i Sverige mest expansiva stad.

Våren har börjat och just nu känns det som att sommaren står för knuten. Det har resulterat i att racern har gjorts i ordning och invigts för året. Förhoppningsvis ska det blir några sköna dagar längs vägarna kring Växjö. I skolan laddar jag för B-uppsats med en metodkurs och endel tråkiga uppgifter.

Charlotte kommer på besök igen imorgon, och stannar förmodligen ungefär en vecka. Det blir roligt och efter endel plugg ska vi se vad vi kan hitta på för roliga äventyr. Därför tänker jag mig att jag ska försöka få lite gjort ikväll så jag inte är så upptagen med det i helgen.

Vad ska jag skriva om? Jag funderar inte på så mycket, det händer inte så mycket speciella saker...så...därför skriver jag inte mer...

Kvinnorna är arga för att de bara har 85 % av männens lön...men de har ju sin egen också!

Längesen...

2009-04-19T18:42:00.002+02:00

Längesen jag skrev här nu. Dagarna har varit fullaspäckade, av både det ena och det andra. Tiden där emellan har jag spenderat tillsammans med Charlotte, som kom på besök förra måndagen, en mycket trevlig överaskning. Blandat med plugg och övning inför påskdrama har vi hunnit med lite olika saker och haft några mycket bra dagar tillsammans. Sorligt att man ska behöva åka ifrån varandra hela tiden.

Hippie och Totte har flyttat till Växjö och i takt med att värmen börjar infinna sig har de fått mer och mer energi och kräver allt mer uppmärksamhet och sällskap. Men det är samtidigt roligt att se dem glada och spralliga då de ofta spenderar mycket tid tillsammans med John Blund i vanliga fall.

Nu är det dags för ett skådespel i taktens tecken. På återseende!

Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.
Sally Santesson

Åter i Växjö

2009-04-05T16:34:00.002+02:00

Efter drygt en vecka i Jämtland är jag åter kommen till Växjö. Senaste veckan har varit underbar och mycket innehållsrik. Jag har testat på lite nya saker t ex telemark, turskidor (klättrade upp på en topp på ca 950 meter), långfärdsskridskor och grottkrypning i Ristafallet. Men det roligaste var ändå att träffa Charlotte, efter hennes två månader i Tanzania. Det spelar ingen roll hur längesen det var sen vi träffades sista gången, när vi träffas är det alltid underbart roligt och innehållsrikt. Det var också roligt att pröva på folkhögskolelivet lite grann och min syn på detta fenomen, samt kallare bredgrader, har blivit mycket mer positiv tack vare denna resan.

Väl hemma känns allt lite tomt. Från att ha människor runt sig hela tiden till en väldig tomhet med lite feber så frågar man sig vad man gör här egentligen. Men imorgon börjar skolan och det blir roligt att återse klassen efter två veckor utan varandra. Man är så van vid att träffas ofta vilket gör att man saknar det lite när man inte ses.

Sverige, Jämtland, Åre, Undersåker, Hålland, Charlotte

2009-03-29T17:04:00.002+02:00

Anlände till Åre station torsdag morgon med tåget som var 30 minuter försenat. Det gjorde inget då han som skulle hämta mig var väldigt trögstartad och Charlie och han kom lite senare, så jag hade tid för att handla lite gott. Efter 3 dygn i Jämtland är jag beredd på att ge efter för min stolthet om att aldrig bo i dessa kalla breddgrader. I torsdags blev jag genast elev på en friluftslivskurs och dagens utflykt gick till Ristafallet, där bl a Ronja rövardotter till viss del spelades in. Efter att ha gått bland de frusna vattenfallsistapparna och krupit i grottor under jorden började min skeptism så sakteliga ifrågasättas. Hem bar det och på kvällen var det andakt och sen blev jag bjuden på semla vilket smakade mumma.

Dagen efter var det åter igen dags för friluftsliv och det bar av till Vålådalen för att skidtur uppför berget och vi klättrade upp till ca 950 meters höjd. Det var verkligen i rolig upplevelse vilket jag hoppas få göra om. Kvällen bjöd på lite volleyboll i gympasalen och sedan ett paket nudlar innan läggdags. Åter igen en händlerik och spännande dag.

Igår (Lördag) packade Charlotte och jag ryggsäcken och gav oss av till Järpen till fots. Det tog 1h 45m att gå och väl framme strosade vi runt en stund innan vi slog läger på ett café med mycket mysig och lokal stämning. Där satt vi tills de körde ut oss för stängning att efter lite efterrätt i form av naturgodis så insåg vi att vi behövde skynda oss hem. Vi prövade lyckan och efter en stund stannade en engelsman (tror vi) och plockade upp två liftare längs vägen. Han var här för att köra isracing på nån sjö utanför Åre och hade själv liftat så han visste att det kunde vara lite hopplöst ibland. Väl hemma fanns det lite tid för volleyboll vilket utnyttjades till fullo och efter en dusch bar det av för att sitta barnvakt på ett bröllop. Vi hade blivit tillfrågade dagen innan och tyckte det skulle bli roligt. Tilläggas bör att det var ett tysk-svenskt bröllop vilket gjorde att några bra var tyska vilket gjorde kommunikationen till en problem men oftast fick det på något sätt och förstå. Vi har inte fått än men ska få lite lön för arbetet. Man åker på semester och får ändå jobba. Men det var roligt, och kul att ha testat på.

Idag har det varit volleyboll och åter volleyboll. Vi hade inga speciella planer och med en paus för lite mat och kladdkaka så har vi spenderat mesta delen av dagen i idrottshallen. Ikväll ska vi dock förmodligen spela lite spel med några andra. Planerna för kommande vecka är inte klara än, utan det får komma efter hand. På fredag bär det av hemmåt med massor av roliga minnen i bagaget.

När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra.

Nalle Puh

En helt ny värld...

2009-03-24T09:56:00.003+01:00

...så lyder den kända melodin från Aladin. Så löd också min tanke när jag vaknade och gick ut på promenad idag. Från att igår varit ute och gått i en vårvärld av varma vindar och prolande bäckar och kvittrande fåglar, till idag. En värld som tagit steget tillbaka några veckor, ett snötäckt snölandskap som förvandlats under natten. Överallt låg snö och vindarna var hårda och kalla. Det var mycket mycket fint men samtidigt försvann det lilla hopp som byggts upp under den senaste veckan, att våren är på väg. Nu ska det vara kallt och ruggigt en vecka till enligt SMHI. Men jag drar till Åre imorgon, och där är det ännu kallare, men snön ligger iallafall kvar längre än ett dygn. Utifrån vädersynpunkt valde jag alltså en vinstlott när jag valde vilken dag jag skulle åka.

Annars går jag med endel träningsverk vilket är väldigt behagligt och skönt. Jag spelade innebandy i söndags vilket jag inte gjort på väääääldigt länge. Med en något för kort klubba blev väl inte hållningen den mest optimala vilket gör att även ryggen gör sig påmind. Men det är en väldigt härlig känsla eftersom den vittnar om något positivt (och negativt samtidigt, jag är inte så bra tränad =).

För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion.

Fick mig ett härligt morgonskratt...

2009-03-22T08:39:00.000+01:00

Varning! Känsliga läsare, läs inte detta inlägg!!!

2009-03-13T18:51:00.003+01:00

Dagen började med en tidig ringning på klockan, kvart i sju, vilket iallafall är tidigt utifrån min referensram. Martin och jag planerade att åka med Beppan ut på en ridtur. Hon skulle rida, vi skulle springa. Så efter en mil i bilen hoppade vi ur, Beppan hämtade hästen och sen bar det av. Först väldigt långsamt och Martin och jag tittade på varandra och undra om vi skulle hålla detta låga tempo hela vägen. Turen var beräknad att ta en timme. Snart fick vi svaret då hästen (som jag en kan komma ihåg namnet på men det var en islandshäst) galopperade (stavas säkert med två l och ett p eller nått men jag är allergisk så jag behöver inte bry mig) iväg i en väldigt fart som var omöjlig att hänga med på. Efter en liten stunds lunkande (från vår sida) kom hon tillbaka och mötte oss. Detta upprepades ännu en gång lite senare. Annars hängde vi med bra hela tiden, även när de travade eller vad det nu hette. De snötäckta skogsvägarna var mysiga att färdas på och det var en mycket fridfull morgon.

Turen blev lite längre än ursprungsplanen men det var det ingen som hade något emot. I slutet av turen fick även Martin pröva på att rida lite, först med Beppan ihållande en väldigt lugn häst, men sedan även utan någon ledsagare. Efter en stund på hästryggen blev det tyvärr en nysattack och Beppan förbjöd Martin att fortsätta den lilla biten fram till stallet. Martin var ändå väldigt nöjd med sina bedrifter och blev snabbt bättre när vi kom därifrån. Jaså ni tror inte mig? Nedan följer bildbevis och även en del stötande bilder som är tagna för någon dagsen. Fotograf: Totte =).

Politiker är som krokodiler, stora käftar och inga öron. Bert Karlsson

Änder på utflykt och löptur i broderlig anda...

2009-03-06T12:24:00.003+01:00

I måndags när jag jobbade gick jag två gånger stanna för att fotgängare gick över vägen, trots att det inte var övergångsställa. Men där gick dem, många till antalet, i led, lungt och metodiskt över vägen. Men när jag kom så stannade de som ännu inte hunnit börja gå och väntade snällt tills jag kört förbi och fortsatte sedan i ett enda långt fint led. Den andra gången lyckades jag få upp kameran och ta kort på vad jag tyckte var väldigt vackert. Det var nämligen inga människor, utan runt 100 änder som var ute på promenad och på väg tillbaka mot sjön. Där gick de på ett låååångt led, väldigt organiserat och fint. Tyvärr lyckades jag också i min klumpighet radera korten jag tog så tyvärr...

I tisdags följde sedan Martin med på en löprunda (vilket är en företeelse som är ungefär lika vanlig som 29 februari). Det var roligt att få lite sällskap, då det ofta blir ensamt när man springer mycket själv. Hade även bilder på detta men också de har jag lyckats ta bort. Till helgen blir det Karlskrona.

Ett citat som jag tror Martin gärna lever efter: Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.

Joan Rivers

2009-03-05T14:41:00.000+01:00

Karlskrona på besök...

2009-03-01T22:22:00.003+01:00

Idag var By Mercy (Pingstkyrkan Karlskronas gospel-kör) på besök i Ullriksbergskyrkan, vilket ledde till många trevliga möten med vännerna "from back home". De sjöng på förmiddags mötet, och efteråt fikade vi tillsammans, för att sedan äta lunch (och det räckte till mig också) (fika först? fel ordning? funkade okej faktiskt=) Iallafall, sen hade Martin åkt och det var inga andra kvar så jag fick åka med en bit på vägen i Karlskrona-gängets buss. De släppte av mig längs väg 27. Därifrån tog jag en genväg genom skogen och sen tackade jag Gud för att isen låg på Trummen så att jag slapp gå runt.

Väl hemma kollade jag ikapp på Vasaloppet och femmilen i Tjeckien. Med förhoppnings på att en smula inspiration skulle infinna sig begav jag mig med skidorna neråt sjön men efter ett varv (i konstant motvind) kände jag mig så orkeslös (man har sånna dagar ibland) så jag gick hem och följde med M & R på bön i kyrkan. På så sätt fyllde jag på mina krafter, om än i första hand på en annan dimension.

Nu sitter jag och försöker få igång sändningarna från golftävlingen i Arizona utan framgång. Idag är finaldagen så hade varit roligt att få sig en titt. Får väl passa på att sumera upp skid-VM nu också, för er som inte följt med. Dagens femmil var det avslutande loppet, och för svensk del blev det tre medaljer. Den första tagen av Anders Södergren, en härligt ödmjuk kille som ledde hela loppet men blev omåkt på slutet. Lite glad och ödmjuk för det gratulerade han norrmannen som kom i en hisklig fart på slutet. Gillar honom, Anders alltså. Inom skidsporten får han nog gälla som min idol tills vidare. Det blev alltså ett silver där. Sedan blev det även silver två dagar senare då damernas sprint-staffet resulterade i ett svensk silver. Ytterligare två dagar senare lyckade Charlotte Kalla genom ett grymt lopp och klart snabbaste tid reparera skadan som föregående åkare vållat, och lyckades knipa bronset, endast en skidspets från silvret. Målet före VM var att ta fem medaljer, men med den magsjuka som har härjat får man nog ändå ge godkännt, även om det hade varit roligt om en av medaljerna varit av valören guld.

Vid internationella skidtävlingar i Norge kom bäste norrman först på femte plats. En Oslotidning hade då denna rubrik: "Det behövdes fyra utlänningar för att slå en norrman."

Lördag...

2009-02-28T13:11:00.002+01:00

En gång/år infaller dess fenomen samtidigt i Växjö:

* 28 februari
* Solsken i Växjö
* Nyfallen snö

Den dagen är idag.

* Skidor
* Stavar
* Solglasögon
* Isdubbar

Check!

Sen var det bara att ge sig ut och åka på Trummen, denna vackra skapelse intill slottet, universitetet och ett industriområde...hmmm...trots detta var det väldigt vackert med den mer eller mindre orörda snön där jag kom glidande på isen, strålande solsken i nacken/solglasögonen (beroende på riktning) och med en liten sval fläkt som på vägen ut gjorde det tungt men på vägen in gav fint glid. Två varv på sjön blir det, och för första gången på ganska länge längtar jag egentligen inte till våren och sommaren utan behåller gärna vintern lite till, iallafall under liknande förutsättningar.

Nu följer jag istället Charlotte Kallas jakt på medaljer över 3 mil. Imorgon vankas det Vasalopp över 9 mil. Förhoppningsvis kan Sverige återta tronen, som Norge suttit på sedan förra året. Hur långt jag åkte? Ca 7 % av den sträcka som de åker imorgon.

Kollade på golf även igår, då vårt sista svenskhopp Peter Hansson fick en anledning att beställa biljett hem. Vår älskade kommentator Zacke beskrev det enligt följande; Hanson kände sig nog som om han blev överkörd av en buss.

Skidskytte, Skidor, Hockey, Golf, Marknadsföring och åter igen lite Snö...

2009-02-27T21:01:00.006+01:00

De senaste veckorna har det blivit en hel del TV-tittande eftersom det pågår en del stora tävlingar i en rad olika sporter. För två veckor sedan var det skidskytte från Sydkorea. Sverige kammade hem 3 medaljer av tre olika valörer. Alla hade de en gemensam faktor; Helena Jonsson! Två av medaljerna fixade hon på egen hand, men silverloppet delade av 4 åkare då det var en mixstafett, bl a Helenas pojkvän. Även hennes bror finns med i den svenska truppen men tillhör inte de främsta (än), och åkte därför inte den tävlingen. Man behöver nog inte fråga sig vad det pratas om på deras familjemiddagar. Titeln VM:s drottning fick hon däremot inte bära med sig hem tillsammans med medaljerna. Den tog Kati Wilhelm, Tyskland, efter att ha tagit två guld och ytterligare några medaljer. De svenska herrarna låg sjuka mest hela VM och istället var det inte helt oväntat norrmannen Björndahlen som blev kung av VM, med ett imponerande facit på 4 guld, varav tre under de första tre tävlingarna. Vill avsluta detta ämne med ett citat som en unge hade uttryckt när hans mamma tittade på tävlingarna; "vilken tur att det har snöat precis där dom ska åka" (banan bestod av konstsnö eftersom det var en bristvara med naturlig snö).

Helena Jonsson

Det alpina VM pågick samtidigt men tänker inte nämna hur det gick där eftersom det var ganska pinsamt för svensk del på många håll. Precis efter skidskytte-VM satte VM i längdskidor igång, också med endel svenska medaljhopp. Anders Södergren lyckades knipa en silvermedalj innan han blev magsjuk och är förmodligen borta resten av VM. De svenska damerna lyckades också ta en silvermedalj i sprint-stafetten och ett brons i den vanliga. Det är facit än så länge. Samtidigt försöker jag här på hemmaplan träna lite skidor, då Vasaloppet kallar i fjärran. Jag lyckades hinna med att åka en gång, sen regnade snön bort. Ikväll kom dock lite snöväder och jag skyndade givetvis ut med skidorna så fort det hade lagt sig lite. Men sen slutade det och det blev inte tillräckligt lager för att det skulle gå att glida nå vidare. 10 minuter, sen gav jag mig. Hoppas det kommer lite till under natten, för imorgon har jag hela dagen på mig =).

Ikväll är jag hemma tillsammans med min kompis Totte som sällskap, men det är inte fy skam det. Skulle haft Hipp också =)!

Har också hunnit med att möblera om och städa (med Martins och Totts hjälp), så nu ser det inte ut som det alltid har gjort.

Igår var jag och kollade på hockey, då en av mina klasskompisar spelade. Det var mycket roligt, trots att de förlorade, och därmed är säsongen slut för deras del. Men det kommer ju fler chanser att kvara uppåt i seriesystemen. En stund innan matchen fick jag sms från en annan klasskompis som undrade om jag ville följa med och det tackar man ju inte nej till, så vi hade en rolig kväll. I skolan är det marknadsföring som gäller för fulla PUCKAR =). Men det är roligt och lärorikt och det känns som kunskaper som man kommer att ha användning av vart än man hamnar i framtiden. Nu ska vi se vad jag mer hade med i rubriken. Golf var det. Jo, fick ett tips från en klasskamrat på en sida där man kan kolla på massa internationell sport gratis via internet. Oftast får man betala för liknande tjänster. Så nu sitter jag om kvällar och följer golftävlingar från USA, vilket verkligen är roligt men också tröttsamt då de brukar vara ganska sent (svensk tid). Såg bl a i onsdags när Tiger gjorde comeback på en imponerande sätt efter 8 månaders frånvaro. Såg också igår när han på ett mindre imponerande sätt åkte ur tävlingen i andra omgången. Han verkade dock nöjd med att vara återställd, och motståndaren var ju väldigt glad att lyckas slå världsettan, så resultatet genererade nog mer glädje med detta utfallet. Dock hejade jag på Tiger, eftersom jag tycker han är väldigt bra på fler områden än idrotten. Två av tre svenskar åkte i första omgången men Peter Hanson (som för övrigt slog ut Robert Karlsson=) är fortfarande kvar och ställs ikväll mot hårt motstånd i form av matchspecialisten (enligt min mening) Paul Casey. God Natt!

Dagens citat:Ni kommer aldrig att lyckas - fyrmanna-band är ute. Åk hem till Liverpool...
Chef på skivbolaget Decca till medlemmarna i Beatles, 1962

2009-02-18T16:15:00.003+01:00

Världens överlägset bästa golfare fick nyligen sitt andra barn tillsammans med svenska Elin. Tiger Woods första barn, flickan Sam Alexis, är ca 1,5 år gammal. Hans andra blev en pojke och döptes lite lustigt nog till Charlie Axel Woods. Charlie, med tanke på ett visst smeknamn. Axel, med tanke på mitt senast födda kusinbarn. Woods, för att jag bor i skogen =). Jag tyckte det var lite roligt att de valt just de namnen iallafall.

Annars blir det mycket pluggande denna veckan och förmodligen också den närmsta tiden, vilket är till 25 % jobbigt och 75 % roligt. Man lär sig mycket, känner mening i tillvaron och har faktiskt ganska roligt när man sitter och tränger djupare in i de olika delarna av idrottsvärlden.

En sann gentleman är någon som vet hur man spelar säckpipa, men låter bli.

2009-02-17T14:15:00.001+01:00

I Sydafrika har man elva huvudspråk. Därför kan man emellanåt stöta på mycket långa vägskyltar. Alla måste ju kunna förstå dem. Vissa skyltar behöver dock ingen förklaringstext som exempelvis denna. Lycka till Agga!

Vinter är åter kommen...

2009-02-11T18:01:00.005+01:00

Idag har det snöat hela dagen, och hundarna och jag har varit ute på långpromenad i yrvädret. Dock tog vi vägen genom skogen, vilken gav oss lite skydd. Annars blir det mest plugga plugga plugga eller iallafall försök till det, även om min motivation inte är på topp. Det känns ändå som att jag har koll på läget och hänger med ganska bra. Idag har jag också varit på informationsmöte om utbytesstudier i Australien vilket ledde till ett uppsving i humöret, eftersom det känns mer och mer verkligt att jag ska dit. Det kommer bli så grymt häftigt och antagligen väldigt jobbigt att återvända till Sverige igen efteråt. Det kommer nog kännas lite tomt och livet kanske känns lite innehållslöst och slätt. Förhoppningsvis kan jag hitta någon plats där min tillvaro kan förgyllas.

En helg i Uppsala...

2009-02-09T15:36:00.002+01:00

...med omnejd. I Fredags blev jag hämtad av Jan-Erik, Siv-Marie och mamma. Sedan bar det av till Viebäck där Agga hade rymt från bibelskolan en helg och ville följa med. För natten stannade vi sedan i Nyköping på hotell Ibis där vi sov (mer eller mindre) 2 nätter. På lördagen blev det tidig uppstigning och sedan bar det av till Uppsala för besök hos Ingrid, Tobias, Axel, Platon, Ceasar och den andra katten som jag inte kommer ihåg namnet på. Axel Hugo Bergman, en fin liten guldklimp som döptes och förste kameraman var jag, eftesom familjen Fagberg bad mig filma seremonin. Efteråt blev det fika med släkt och vänner. 7 olika sorters kakor och tre tårtor. Jag åt väldigt många kakor och en hel del tårta. Oj va gott det var. Drack lite kaffe också. Illa, jag vet.

Sen bar det av till hotellet, dit vi kom lagom till Melodifestivalens början, och där spenderade vi kvällen, framför TV:n. Åter igen får man ju skämmas över att vara svensk. På söndagen bar det hemmåt och lagom hemma för att kunna vara med och simma med Chrille och KSS. Tyckte det var så roligt förra gången så glad att jag kunde vara med igen och igår blev det 300 meter längre än förra gången. Sakta men säkert så ska jag nog kunna klara av 3800 meter till sommaren =).

Upp till sala...

2009-02-05T22:31:00.002+01:00

Över helgen bär det av till Uppsala och Axels (kusinbarn för alla (antagligen ingen) som inte visste det) dop. Tillsammans med mor, moster m man och agga bär det av imorgon på en roadtrip uppåt landet. Bo på hotell vilket jag ofta saknar, då det var mer regel än undantag för två årsedan.

Annars har jag egentligen inget roligt att berätta eller reflektera över här på bloggen nu för tiden tycker jag. Jag pluggar, jobbar, springer och allt annat som vanligt, och det tycker ju ingen annan är roligt att läsa om så ursäkta om det blir några väldigt tråkiga inlägg närmaste tiden.

If you can believe, You can achieve! (Walt Disney)

En helg hemma...

2009-02-02T14:19:00.002+01:00

I lördags bjöds det på tårta i Svensgöl. En princesstårta med texten "Fredrik Kaplan", och ganska exakt en vecka efter själva examen firades mina nya titel som Idrottskaplan. Är jag idrottskaplan? Eller har jag en utbildning i idrottskaplanskap? Mamma, pappa och jag diskuterade det i helgen. För det första om man är, i detta fallet idrottskaplan, även om man inte jobbar som det. Är Martin lärare efter sin utbildning, även innan han har fått jobb som det? Sen kom vi också in på om det är något man är, eller kanske snarare något man har. Iallafall, tårta blev det och det smakade mumma. Glädjeämne var också att det blev lite över vilket gjorde att vi hade efterrätt även nästa dag.

Igår, söndag, var jag på pannkaksmöte och sen på kvällen var det dags för kvartalets simpass. Det blir ungefär så ofta som jag simma vilket är lite skamligt och oroväckande med tanke på förväntningarna på sommaren. Jag ska försöka hålla en högre frekvens på besöken i simhallen i fortsättningen. På kvällen bar det av till Växjö där jag nu sitter och skjuter upp skolarbetet så gott jag kan och än så länge är resultatet framgångsrikt. Ikväll drar Sweden Sports Academy igång igen vilket innebär att jag ska vara ledare för 23 ungar varje vecka.

Mark Twain:

Antag att du är en idiot,

och antag att du är med i regeringen.

Nej, nu upprepade jag mig.

12 lärjungar...

2009-01-27T09:10:00.002+01:00

...som i Lördags blev de 12 första utbildade idrottskaplanerna i världen. Jag var en av dem, nr tre att få mitt diplom. Det känns lite coolt, men jag vet inte riktigt hur mina nya kunskaper ska användas och när men jag tror absolut de kommer att användas flitigt av "the man up there". Eftersom jag inte riktigt vet hur mina närmaste år kommer att se ut, vart jag kommer hamna o s v så känner jag att det inte är någon idé att börja något arbete nu, eftersom det bygger på långsiktigt arbete och förtroende.

I söndags var jag på min första hocleymatch, tillsammans med min buddy från Österrike, Thomas. Det var han som önskade att gå och se en hockeymatch under sin tid i Sverige och det fick också mig att ta mig i kragen för min första match live. Växjö Lakers vs Västerås. 2 - 5. En besvikelse, men samtidigt rättvist, då Lakers uppträdde väldigt nervöst och fann inte alls sina positioner, speciellt i första och sista perioden.

Igår skickade jag iväg Charlotte till Tanzania och nu går livet på som vanligt i kalla, blöta och mörka Växjö. Till skolan vid 10 för att vid kl 19 infinna mig på årets första hemgrupp. För intresserade själar så lutar det åt hemkomst i helgen.

På seende!

Slaska & engelska

2009-01-20T20:11:00.003+01:00

Den senaste tiden har vi i Växjö haft väldigt tråkigt väder. Det har varit kallt och mulet, men ingen snö. Igår kom den och det snöade under natten men nu är det åter slask, vilket gör att det blir is nu när det fryser till igen. Det gör det knepigt att vara ute och springa. Något som gör det ännu mer knepigt att vara ute och springa är dessa magsmärtor som jag har börjat få när jag är ute och springer. Jag har haft dem de senaste två veckorna, alltså så sen jag kom till Växjö igen. Idag klarade jag mig hyfsat och kunde göra ett av de bästa passen på länge. Dock fick jag väldigt ont efteråt, men det är bättre än att jag får det under tiden iallafall. Det ska nog lösa sig.

Sen har jag fått börja använda min engelska senaste veckorna, då jag har blivit fadder åt Thomas Holzmann från Österrike. Han är utbytesstudent här på VXU och kom i Onsdags. Jag har träffat honom en gång och ringde ikväll och undrade om han ville komma över men han hade visst fått jättemycket att göra i skolan redan så vi kanske skulle träffas i helgen istället. Tänkte jag skulle ta med honom på en hockeymatch med Lakers, kanske nu på Söndag =). Det är iallafall roligt, och han är väldigt trevlig. Jag var lite nervös innan jag skulle träffa honom första gången men insåg jag något. Han är ju också en sån här människa, så jättefarlig kan han ju inte vara iallafall =).

Ursäkta röran

2009-01-15T18:30:00.002+01:00

Svaret på förra veckans fråga var att det är sant, man måste ha jägarlicens för att döda en mus i Cleveland, Ohio. Konstigt, men sant alltså.

Jag får ursäkta att jag inte skriver, vet inte vad det har tagit åt mig. Jag ska försöka skärpa mig, men har ingen motivation. Jag blev ombedd att lägga till lite text till bilderna på 2008 års sammanfattning. Det ska bli. Jag hade inte riktigt tid eller lust att göra det när jag la ut dem men jag ska korrigera det.

På återseende!

Summering av 2008

2009-01-07T14:42:00.019+01:00

Här kommer en summering i bilder av året 2008. Vissa saker saknas, t ex mitt första triathlon, marathon, kaplanutbildning, flytt mm.

Vi börjar med Florida / Bahamas i Mars, då jag hälsade på studenten och tennisproffset Charlotte på Webber International University.

Shamu, i hans egen show Believe på Sea World. Vi var där två dagar, och såg förmodligen Shamu´s show 3 gånger/dag. Mäktigt, men blir liksom helt stum av beundran och förundran.

Från Bahamas baby. Här är vi på mopedutflykt runt hela Nassau och stannade till vid en fin strand med grottor ovanför. Om ni undrar varför jag har jacka när det är 30 grader varmt så är förklaringen en otäck solbränna dagen innan som jag inte ville bättre på ytterligare.

Mr. Eldrick "Tiger" Woods. Detta var sannerligen en upplevelse, att få se "the king of golf" som man sett på TV/tidningar o s v, så många gånger. Extra roligt blev det ju när han missade fairway på 6:an och bollen damp ner 1 meter från där vi stod. Vi fick snällt flytta oss några meter men kunde ändå få en plats bland de främsta. Bilden är ett välsignelse då vi bara någon minut innan blivit ertappade med att ha kamera på området, vilket man inte fick. Han tyckte dock om vår svenska, och tyckte vi lät trevliga så han lät oss ha kvar den. Dock med en varning om att hade någon annan sett er, så hade ni inte fått ha kvar den. Tack för det!

Efter golftävlingen. En väldigt fin bild som symboliserar hela dagen, och resan --- Magisk ---.

Till sammaren bar det av till Gotland med Charlotte. Vi cyklade kring ön och här är Störa Karlsön med dess fyr och fina klippor, som även är hem åt flera tusen fåglar.

Detta är taget på Förå, då vi kämpade oss runt denna ö.

Här har vi ju en liten höjdpunkt. Något som jag har hört om och sett på bilder sen jag var liten, men aldrig tidigare sett i verkligenheten. Det var verkligen något särskillt.

En gammal fiskeby, som ej längre är bebodd. Mycket fint och en speciell idyllisk känsla.

Sen jobbade jag i fyra veckor, dett från Hotell Marina Plaza i Helsingborg. Utsikt enda till Danmark faktiskt =).

Chrille, Sara, Martin, Agga och jag drog till Oskarshamn för en kväll och gick på min första hårdrockskonsert. Även om Chrille var den som headbangade mest drogs också vi andra med i stämningen.

Kan inte komma på vad dom hette. Blind Side var det tror jag. Dom var ganska bra, och upplevelsen var en rolig en. Så någon mer konsert av liknande slag blir det nog innan jag lämnar in flaggan.

Till Hanö med familjen Flood. En rolig dag men mycket FIKA =).

Endel träning har det blivit under året och ibland har kameran funnits med. Detta foto är på sjön Trummen som ligger precis bredvid universitetet.

Fina hästar, också ute på en löprunda. Jag satsade här på att ta hem Thomas-effekt-bonusen i KSS tävling Moroten som jag är med i. Därför pressade jag mig lite extra just denna dag men det räckte in ändå. Dock har jag tagit en efter det så känns okej ändå.

Hässlegården - Hem. Känns inte som en allt för svår uppgift. Denna dagen gick allt åt skogen, bokstavligt talat. Efter 500 meter trampar jag ner mig första gången. Dyngsur och utan att se mina egna skor fortsätter jag. Springer vilse i skogen, skulle ju ta en genväg. Trampar ner ena foten upp till knäet. Till slut hittar jag tillbaka och efter sammanlagt ca 15 km med dyngsura skor och strumpor kommer jag hem ganska lättad faktiskt. Mycket jobbigt. Mycket roligt =).

Vad ska detta betyda? En macka? Symboliserar att jag har försökt tänka mer på vad jag äter och ska fortsätta med det även 2009. Denna mackan ser ganska nyttig ut så.

Svaret var...

2009-01-07T14:37:00.002+01:00

...Kalle Anka. Anledning är att han ritas utan byxor vilket finländarna inte ville att barnen i landet skulle se. Andreas hade självklart (som vanligt) rätt men han var också den ende. Lycka till i fortsättningen och roligt att man fått en till läsare =).

Svaret...

2008-12-29T17:11:00.003+01:00

...påförra veckans fråga var det fjärde alternativet; 26 000 mord har en genomsnitlig 18-åring sett. Det är mycket. Jag skickar härmed iväg ett tack till mamma för att hon har sett till att jag förmodligen är en av de som drar ner statistiken något.

Idag är jag i Växjö och pluggar och lika så imorgon. Jag har inget intressant att berätta så istället för att skriva det ointressanta slutar jag här.

GOTT NYTT ÅR!!!

Julen är här...

2008-12-25T12:48:00.002+01:00

...och i fönstret lyser ljus. 2009 närmar sig. Vad har hänt. Vaför har det hänt vad? Varför har det hänt vad när? Varför har det hänt vad när hur? Någon som följer med fortfarande?

Vad ska hända 2009? Ligger det i mina händer? Kanske Guds? Kanske finanskrisens? Kanske Barack Obamas? Vem vet? Kanske lite av varje? Jag har ju eb vecka på mig att komma fram till svaret iallafall så ingen stress än. Annars är det snart dags för mellandagsrean och då är tanken att följande saker ska handlas in: bärbar dator (kan inte snylta på Martin hela året (livet)), ryggsäck (dragkedjan är sönder så ramlar ut saker ibland), handskar (de försvann nånstans i skolan, den 18/12-08).

Jag fick lite av varje i julklapp. Följande lista redovisar:
- Multisportglasögon (Tri)
- Future Dreams (DVD)
- Fallet Jesus (bok)
- Australien (bok)
- De 21 oumbrärliga egenskaperna hos en ledare (bok)
- 13 dygn i rymden, efter 14 år på jorden (bok)
- Tre grytor/kastruller (kök)
- Pengar (mmm)
- Morot (nyttigt)
- Tandborste (användbart)
- Äggstekare (kök)

En lista som vittnar om det lärorikt 2009.

Vill till sist bara skicka med en hälsning till syrrans och inför resan till Afrika. Akta dig för flodhästarna då de är det djuret som dödar flest människor i Afrika varje år. Håll dig också borta från åsnor, då de dödar fler människor än flygplansolyckor gör. Trevlig resa!

Svaret var...

2008-12-22T08:24:00.003+01:00

Svaret på förra veckans fråga var träd, inte getingar som alla gissande hade gissat. Det passa ju bra så här i juletid när man tar in träd i huset. Det gjorde vi igår. Vi (Mamma, Pappa, Chrille, Agga & Jag) var hos mormor och morfar (gammel-mormor & -morfar!!!) och sågade (låter ju bättre med högg men kanske inte ska ljuga offentligt) oss en gran. Vilken välsignelse (Pingstkyrkan.com, 22/12-08, s. 2) att kunna fixa en gran så smidigt och billigt =).

Hemvägen blev annorlunda än vanligt. 1 mil blev drygt 2 mil. 12 minuter blev 105 minuter. Varför detta? Jo, Chrille och jag sprang hem i mörkret med pannlampan i pannan på Chrille.

Idag ska vi till farmor och äta frulle. Sedan bär det av till stan för att påbörja julklappsköpandet så här två dagar innan. Det gäller att vara ute i god tid. Det är jag alltid när det gäller julklappar, en vana som jag verkligen försöker följa. Dock en som jag aldrig lyckats med och inte heller i år alltså. Känns bra. NOT!

jaja...

2008-12-11T19:12:00.002+01:00

...det var Petrus som blev korsfäst upponer...himla fromma ni var då...

ursäkta att jag inte varit så bra på uppdateringar sista tiden men varit mycket och sen har datorn krånglat så...det har inte blivit av...

Imorgon åker jag till Viebäck för näst sista träffen på kaplanutbildningen. Agga har rymt till varmare breddgrader, varpå jag blir ensam under 35 år ute i hålan i de småländska skogarna. Till denna gången skulle vi ha förberret ett litet bibel/idrottsstudie och det är vad jag har spenderat de sista 3 timmarna med att göra. Efter mycket stress, lite desperation och till slut ett ganska gott resultat är jag nu nervös men hoppfull inför morgondagens "redovisning". Det är väl iallafall utvecklande så försöker trösta mig med det.

I skolan är det väldigt mycket så här veckorna innan jul. I marknadsföringen har vi väldigt mycket just nu eftersom vi ska göra klart den innan jul, trots att kursen egentligen sträcker sig i fyra veckor till. Dessutom läsar jag en kurs (två med kaplankursen) bredvid vilket gör det ganska hektiskt. Jag har ju även skaffat jobb och dessutom ett ledaruppdrag som visserligen tog slut i onsdags vilket var både sorgligt och skönt. Det lutar åt att jag forsätter med det även efter jul. Några julklappsköp har det inte blivit än. Det känns väldigt jobbigt och det lutar allt mer åt att det får bli en spurt dagarna innan julafton, vilket är precis som det brukar vara då.

Nu ska jag skynda mig hem efter att ha spenderat snart 11 timmar på skolans bibliotek idag. Det ska bli skönt att släppa alla krav under en kväll för att imorgon sätta av uppåt för mer tortyr (möjligt en liten överdrift men annars blir man aldrig något bra journalist).

Morsning!

2008-12-06T11:13:00.002+01:00

"I press on toward the goal to win the prize for which God has called me heavenward in Christ Jesus"

Philippians 3:14

Målsättning är en motivationsstrategi. Målet i ett marathon är det som motiverar alla löpare till att fortsätta springa och kämpa. Målet att vinna OS-guld är det som gör att man pressar sig till det yttersta varje dag. Målet för en förälder att barnen ska växa upp till bra och lyckliga människor är det som drar dem upp varje natt när barnet gråter och som offrar sin egen vilja för att barnet ska få sin.

Målet för mig som kristen är himlen. Det motiverar mig till att avstå saker men även till att göra saker, till att våga ta ett steg ut på vattnet. Indirekt blir alltså målet livet eftersom det är livet som leder till himlen. Eller kan man se det som så här; Himlen är huvudmålet och livets äventyr är delmål. Det är viktigt att delmålen sätts i strävan mot och i enlighet med huvudmålet. Livet är en undebar gåva och det är viktigt att vi förvaltar det så bra vi kan. Behöver du något som motiverar dig? Himlen väntar på DIG, och Gud har kallat DIG genom Jesus! Det är stort. Kallade av Kungen själv. Vilken ära!

2008-12-03T22:57:00.003+01:00

Det är verkligen obeskrivligt vackert ute ikväll. Har varit ute och sprungit och gått en runda och kan inte låta blir att bli berörd av det jag ser. Helt orörda snölandsskap, lampor som lyser upp snöflingorna som sakta rör sig ner mot marken. Vad är det som fängslar mig? Vad är det som berör mig så? Jag vet inte! Storheten. Tanken på vad som ligger bakom och att just Det som ligger bakom det enormt fantastiska fenomen älskar lilla mig med allt vad det innebär.

"TÄNK ATT DU ÄLSKAR, EN LITEN MÄNNISKA SOM JAG"

Rätt svar

2008-12-03T22:55:00.002+01:00

Rätt svar på förra veckans fråga om antal nationaliteter i en bastu samtidigt är 50 och givetvis slogs det i Japan, på ett internationellt universitet. Hur man kommer på en sådan idé, det kan man ju fråga sig men frågan är ju vad Japanerna och de närliggande nationernas invånare inte har hittat på för dumt.

Första dagen på jobbet...

2008-12-01T20:28:00.002+01:00

Idag var min första ensamma dag på jobbet. Under 7 timmar och 15 minuter satte jag 15 böter runt om i Växjö. Under de sista tre timmarna satte jag 10 av dem vilket var roligt. Jag hade snudd på 11 men ägaren av kärringen som ägde bilen kom precis i sista sekund och var trevlig så jag rev lappen.

Annars har jag varit ganska trött sista tiden, och helgens nattliga äventyr gjorde det inte bättre. Men ikväll kan jag nog få sova ut lite tror jag så det blir skönt. Imorgon har jag inget inbokat förrän klockan 12, men tänkte springa innan det. Men det blir ju inte så tidigt iallafall. Tänkte springa ikvälk men lite känningar av krasslighet och dessutom dålig sömn vilket brukar leda till att jag blir sjuk så valde jag att ta det lungt istället.

Annars försöker jag hinna med lite pianospelande och gitarrspelande. Det är mycket roligt och något som jag vill utveckla närmaste tiden. Nu är det nog dags för en stund på golvet med lite Lord of the Rings, Concerning Hobbits =).

2008-11-26T09:18:00.003+01:00

-Vad tror du att världsrekordet kommer att vara om 30 år?
-Med all säkerhet en hel del snabbare än idag….
-Javisst! Men om vi vet att man kommer att springa så mycket fortare om 30 år, hur kommer det sig att vi inte springer så fort redan idag?

6:e maj, 1954 bröt en man, Roger Bannister, 4-minutersgränsen på en engelsk mile (1609.344 meter). Det var en gräns ingen trodde var möjlig, eftersom många försök gjorts men misslyckats. Loppet skedde på Oxford University. Två veckor senare slog en australiensare rekordet med drygt en sekund, men blev aldrig ihågkommen, eftersom han inte var först. Varför sprang han inte sträckan lika fort tidigare? Han visste kanske inte att det gick.

Idag har rekordet sänkts med nästan 17 sekunder. Hicham El Guerrouj innehar rekordet på 3 minuter, 43.13 sekunder. Det slog han i Rom 1999.

Var Michael Johnsons världsrekord på 200 meter oslagbart? Fram tills Usain Bolt slog det var det enligt många det. Var det möjligt att hoppa över 6 meter i stavhopp? Fram tills Sergey Bubka gjorde det var det kanske omöjligt. Är det möjligt att ta 8 guld i ett och samma OS? Nu är det det. För ett år sedan var man nog väldigt tveksam. Vad är möjligt egentligen? Det kanske är frågan man bör ställa sig istället för vad som är omöjligt?

Kylan är kommen...

2008-11-24T16:13:00.003+01:00

...så nu är det bara granen, tomten och Adams julsång som saknas. Men om en månad pirrar det nog i magen i väntan på det också.

Denna veckan har jag särskillt fint sällskap här i Växjö, i form av min lilla ängel Hippie. Idag har vi varit ute och sprungit tillsammans och sen har vi lekt lite, och nu tänkte vi snart titta på en film tillsammans. Just nu äter hon och jag har gjort i ordning en pastasallad som jag ska hugga in på. Tror den blir jättegod, och väldigt nyttig också. Visserligen inte så mycket fett och protein i kanske, vilket Jonas Colting hade föredragit. Men kolhydrater, pasta i det här fallet, behövs också och grönsaker kan väl aldrig skada.

Nu är Hippsan klar och stryker munnen på mattan. Planen för kvällen är inte fastställd. Jag tror att pappa kommer och då tänker ju iallafall jag föreslå en runda runt sjön. Sen om jag får sällskap eller inte, det blir vad man får se.

Svaret på förra veckans fråga var : 20 minuter. Så många minuter sol hade alltså Växjö förra årets december. Vi är hoppfulla om att vi ska få något fler detta året. Tänkte bara höra. Är det roligt med frågorna eller? Ska jag fortsätta med det? Vet inte riktigt vad ni tycker så lite feedback efterfrågas och uppmuntras.

Ciao!

35 km på cykeln, solsken...

2008-11-20T16:49:00.002+01:00

...det var tanken iallafall...
Kl 10.00 ---> Solen sken. Jag var klar i skolan. Hade tänkt att springa men eftersom vädret var så fint och kylan inte så påtaglig bestämde jag mig för cykeltur istället. Jag kollade ut en runda på 35 km (tillräckligt för att jag skulle dela ledningen en av delarna (Thomaseffekten) i KSS interna tävling "Moroten"). Tänkte att turen tar nog ungefär 80 minuter så bestämde att jag skulle ha med lite energidryck så att jag orkade trampa på hela biten. Klockan var ca 10.20 då jag gav mig iväg.

Ca Kl 12.50 ---> Jag kommer hem. Blöt. Trött. Frusen. Smutsig. Hungrig.

Varför denna långa tid? 150 minuter istället för 80. Varför blöt? Varför trött? Varför smutsig? Varför hungrig? Följande hände. Allt började bra. Jag cyklade på, drack lite energidryck. När jag tittade på kartan tänkte jag ta höger i en T-korsning. Någon sådan kom aldrig. Till slut insåg jag att den inte skulle komma och svängde då av på en väg till höger. Cyklade en bit till. Sen bor man ju i Växjö, vilket gör att vädret aldrig går att lite på vilket resulterade i en regnskur under 10 minuter. Jag blev då blöt och smutsig (lika så cykeln) eftersom det stänkte både från mig själv och bilarna som körde förbi. Ett resultat av det var att jag också blev frusen. Iallafall. Efter många minuters cyklande i motvind och regn fick jag äntligen se den; skylten med texten Växjö. Jag såg dock inte hur långt det var kvar förrän jag kom närmare; 31 km. Hmmm. Sportdrycken var slut och lika så energin i kroppen. Det kändes bra! (NOT!) Därefter sänkte jag tempot lite och försökte att tycka det var roligt, trots att det var jobbigt. Men jag kom hem iallafall. Sammalagt blev det 65 km, alltså något längre än tänkt =). Det är långt kvar innan jag kan cykla dom där 18 milen jag har i sikte. Det var jobbigt men också väldigt väldigt roligt. Nu väntar jag bara på pappa som ska komma ikväll, så vi ska ut och springa en runda kring sjön =).

Vill dessutom passa på att bekräfta Chrilles senaste inlägg. Vi har väldigt vacker natur runt omkring oss. Det är lätt att man blir så van så att man inte ser den. Tänkte på det idag när jag var ute på cykeln och det var faktiskt väldigt fint. Men det är väldigt svårt att uppskatta det, tyvärr.

Tråkigt...

2008-11-19T20:14:00.002+01:00

Byter fråga lite tidigare denna veckan. Alla gissar ju rätt. Visste ni det eller, att världens längsta människa var 272 cm? Himla allmänbildade läsare, jag känner mig mindervärdig =).

Svar på frågan

2008-11-17T09:21:00.002+01:00

Svaret på förra veckans fråga var 12 år. Johnson satte rekordet under OS i Atlanta 1996. Rekordet är setts som omöjligt att slå, ändå till Usain Bolt i motvind slår rekordet på 2/100. Johnson hade på sin tid medvind, och man kan ju spekulera i vilken tid Bolt hade landat på man lite mer fördelaktiga förhållanden. Och om han bara kunde springa ändå in i mål så kunde man kanske få ett "oslagbart" rekord även på 100 meter.

På Aggas marker

2008-11-15T17:08:00.003+01:00

Just hemkommen efter 1,17 dygn på Viebäcks folkhögskola, Aggas nuvarande hem. Kaplankursens tredje träff av fem var innehållsrikt då en va världens mest rutinerade och bästa kaplaner flugits från USA bara för att vara med på just detta kurstillfälle. Paul Kobylarz har varit kaplan vid tre OS, vid ett av dem som huvudkaplan. Det ska han även vara i Vancouver 2010. Det är dessutom han som har starta upp hela Sport For Life som ordnat kursen. Det är hans dröm som går i uppfyllelse, då denna kurs går av stapeln som den första av sin karaktär i hela världen. Jag är alltså med och skriver världshistoria. Kaplanskap innebär, enligt Sport For Lifes definition detta:

Stöd för hela människan

Kaplanskap är en form av mentorskap på kristen grund. Genom att fungera som personliga mentorer och teampastorer betjänar vi idrottare från hela världen inom olika sporter.
Vi finns med vid internationella evenemang som OS, VM och EM, men också i svenska idrottsföreningar och klubbar.
Med avstamp i Bibelns människosyn och levnadsprinciper kan vi vara ett stöd för dig som idrottsperson både i din andliga, personliga och idrottsliga utveckling.

Förhoppningsvis kan jag om några år också vara en del av ett liknande arbete där jag befinner mig där och då. Några drömmar har börjat ta form, vissa väldigt stora och andra som i dagsläget känns närmare och mer realistiska.

Helgen är slut

2008-11-10T17:41:00.002+01:00

Denna helgen har varit annorlunda. Jag har varit hemma i Karlskrona. På fredagen en annorlunda ungdomsamling. På lördagen domen som jag väntat på. Det är dags att ändå på min livsstil, speciellt kostmässigt. Jag tycker inte det har varit katastrof innan men resultatet i helgens test visade inte det samma, så nu är det dags att fixa min sjuka kropp, som inte varit helt frisk sedan mitten av augusti. På lördag kväll var jag på min yngsta kusins dop i Gullabo. Det var också en upplevelse, som slutade med feber och illamående för min del. Söndagens öde var bestämt, vila och plugga. Chrille och Sara kom på besök och sen bar det var till m&m för tårta och äppelpaj på fars dag. Där träffade jag kusinerna som jag träffar alldeles för sällan nu men det är alltid lika roligt när man väl träffa dem. Sen bar det upp till Växjö igen och helgen avslutades liggande vaken långt in på natten och timmarna tillsammans med John Blund blev inte många.

Ikväll ska jag, Martin och Beppan på körövning inför julkonsert här i Växjö. Jag har knappt röst till att prata men ska med ändå och se om det är något jag vill vara en del av. Förhoppningsvis är jag frisk snart igen och kan börja träna utan att bli sjuk igen.

På återseende!

Ingen lyckad vecka för er läsare

2008-11-10T10:26:00.002+01:00

Konstigt att alla gissade på samma alternativ förra veckan, särskilt eftersom svaret var FEL. Rätt svar var alternativ 4, 483 meter. Jag har också märkt en tendens att ni gärna gissa på alternativ 3. Majoriteten av gissningarna har alltid var där, och det rätta svaret endast 2 gånger av 5. Martin ville jag skulle citera följande: "Går man i andras fotspår kommer man aldrig först". Skulle vara kul att föra lite statistik över de som röstar och vem som har flest rätt och så där, men jag kan ju inte se vem som röstar vad tyvärr. Jag får fundera på en lösning på det. Lycka till i nästa veckas fråga, som förmodligen ger lite fördel till Chrille och Pappa.

Sluta springa?

2008-11-06T09:34:00.002+01:00

I helgen New York Marathon dog 2 stycken människor medan de sprang. Är det farligt att springa så långa sträckor? Statistiken visar att under marathonlopp dör 1 av ca 60 000, så har man otur så. Följande historia publicerades som motargument:

In this year's marathon, a man was resuscitated on the 59th Street Bridge (he had no pulse and wasn’t breathing; a med team and ambulance were there in two minutes) and rushed to the hospital. He was having a heart attack. The man had angioplasty and will walk out of the hospital to someday run again! With thousands of medical volunteers and an ambulance system tuned to caring for our runners, response time, the greatest indicator for survival, was dramatic. Had he been sitting in his living room, he may not have made it.
In other words: Assuming you have all the appropriate pre-race health screening, running a marathon is safer than sitting in your living room. If you do your part, the marathon course may just be the safest place to be race day.

Kanske inte är så dumt att springa marathon ändå?

En bra dag...

2008-11-05T21:19:00.003+01:00

Idag har varit en mycket innehållsrik och bra dag. Presidentval, studier, träning, föreläsning, barnledare, träning och mycket god mat. Mina senaste dagar har varit ganska fullbokade, vilket gör att jag varken hinner fundera så mycket eller få det lilla jag funderar på nerskrivet på bloggen.

Under min cykeltur idag så hoppade kedjan av. Det var lite jobbigt, det är första gången det händer mig. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, hade ingen aning om hur lätt det var att fixa. Men det gick väldigt lätt och jag kunde cykla vidare. Tänker att jag vill passa på att cykla så mycket som möjligt medan vädret och temperaturen tillåter det. Det börjar bli lite roligt. I början var det bara jobbigt. Det är det fortfarande men jag kan njuta lite mer av det, vilket känns bra. Avslutningsvis vill jag citera USA:s näste president; "Yes, we can!"

Veckans fråga..

2008-10-31T13:00:00.003+01:00

Svaret på veckans fråga, mest antal genomförda ironmantävlingar under ett år, var: 14 stycken. Med början i Indonesien i februari 2004 och 14 tävlingar senare gick han i mål på Hawaii Ironman i November det året. Sammanlagt har han gjort 31 Ironmantävlingar.

En kväll med...

2008-10-31T08:06:00.004+01:00

...Göran Skytte. Igår kväll var jag och lyssnade på Göran Skytte, känd som journalist och programledare i TV, men också som författare till bl a boken "Omvänd" som också var temat för kvällen. Det hela började med tre gospelsånger med kören By Mercy, där jag för kvällen ingick. Sedan kom Göran och tog vid och håll ett ganska långt föredrag, men enligt mig var det lagom långt. Det berodde på Görans skickliga sätt att underhålla ohch fånga åhörarnas intresse, samtidigt som hans charmiga skånska gjorde att vissa fraser blev klockrena, för en som jag som finner skånskan väldigt rolig i sig. En bra kväll som avslutades med en beslut om att snart läsa hans bok.

Rolig reklam...

2008-10-29T11:13:00.006+01:00

Första cykelpasset

2008-10-27T16:54:00.004+01:00

Jag kom just tillbaka från mitt först cykelpass på min nya cykel. Det blev inte så långt, eftersom det var lite småregnigt och mörkret börjar falla men det var roligt att ut och testa lite. Allt gick bra, ingen punka och jag höll mig på hjulen =). Annars har dagen varit full av studier och kvällen lär inte se annorlunda ut. Prio ett just nu är att läsa klart "Giuliani Leadership", en bok som jag läser och sedan ska använda till en uppgift i skolan. Sedan ska jag försöak hinna börja lite med slutuppgiften i kursen "Idrottscoaching". 8 sidors uppsats/argumentation där vi ska använda alla vi har lärt oss under kursens gång och koppla till filmen "Remember The Titans". Vilken film, den kommer jag nog se många gånger. En av de bättre jag har sett. Verklighetsbaserad vilket ger det lite extra känsla.

Behöver kanske inte skriva svaret på veckans fråga, eftersom alla som läser min blogg var där. Här med presenterar jag stolt att det var Christian Malmström (jubel!!!) som blev bästa Kronobergare i årets upplaga. Bästa VUGI-representant blev Fredrik Åkesson (jubel igen!!! NOT!). Nu ska jag fundera ut nästa veckas fråga. Tänkte höja ribban lite =). Good Luck!

En helt ny _ _ _ _ _?

2008-10-26T09:14:00.005+01:00

...Cykel...igår köpte jag min första landsvägsracer. Efter några veckors / månaders spanande kände jag till slut att nu är det dags. Så igår gjorde jag slag i sak och gjorde slut på mitt velande, och resultatet blev en kraftigt reasänkt Trek 1.2 (som den på bilden). Det är ingen monstercykel utan en som passar mig i den position jag befinner mig: Nybörjare! Men det känns roligt och förhoppningsvis ska vädret nästa vecka tillåta någon pass på min nya pudding =). Jag körde den hem från affären och med vissa små justeringar kan den nog bli en hel del komfortabla turer på vägarna kring Växjö.

Det gör ont, kan du _ _ _ _ _?

2008-10-24T19:43:00.003+02:00

BLÅSA! Efter Lördagens runda så har jag blåsor i hålfötterna på båda fötterna. Den på den högra har spruckigt, vill inte läka och gör nu väldigt ont när jag går o s v. Detta betyder att inte kan springa, vilket är mycket sorgligt. Jag har nämligen en väldigt längtan efter att springa. All värk är borta. Benen känns pigga. Längtar ut!

Med lite möda så smakar mumma...

2008-10-23T14:38:00.002+02:00

Nu har jag gjort en upptäckt. Lägger man ner lite möda på det man gör så blir det mycket bättre. Just idag insåg jag det med mat. Istället för att göra en macka med något enkelt så la jag ner lite jobb på en dubbelmacka. Hiiiiiimla god! Och ganska nyttig också. Bättre än marmelad och ost iallafall. Kalkon. Ost. Tomat. Gurka. Sallad. Citronmajonäs. Kebabkrydda. Mmm, va gott det var. Så i fortsättningen ska jag försöka lägga ner lite mer möda, både på mat och på annat värt att njuta av. Springa marathon var också lite mödosamt och tog lång tid men fy va roligt det var och njutbart i efterhand. Nästa gång ska jag testa en macka med stekt ägg. Såg det i en film, och det verkade jättegott. Han som gjorde den var kock så är nog lite proffsigt =).

"Great man theory"

2008-10-22T16:31:00.003+02:00

Sitter och funderar på hur vida teorin inom ledarskapsforskning, "great man theory" stämmer eller inte. Den går ut på att bra ledare föds. Egenskaperna för en bra ledare är alltså något medfött och är inget som man kan träna upp, om man inte är född med de förutsättningarna. Med den inställningen är ju större delen av världens ledarskapsutbildningar o s v bortkastade resurser. Isåfall är mina tre år här på universitet bortkastad tid till stor del (vilket känns kanon), för jag är inte en av dem. Kan det vara så? Något som jag kan hålla med om är att det finns människor som föds med eller väldigt tidigt förskaffar sig speciella egenskaper som gör dem till naturliga ledare. I familjen, i skolan, i idrottsklubben eller vilka olika arenor de rör sig inom, får/tar de ledarrollen på ett väldigt naturligt och tydligt sätt. Genom sitt sätt att vara och uttrycka sig dras människor till dem och följer dem och deras värderingar. Andra människor tar andra roller oavsett vilken grupp de hamnar i. Andra tar olika roller beoende på vilken grupp de befinner sig i. De kanske är väldigt dominanta i familjen och i skolan men på idrottsträningen är de väldigt osynliga och har en helt annan roll. I dessa fall påverkar arenans typ/karaktär väldigt mycket. Är man duktig och har självförtroende i uppgiften växer kanske också ledarrollen o s v. Men så finns det dem som inte styrs av det heller. Vilka är de? Är det egenskaper de föds med? Och måste man vara född sådan för att bli en bra ledare? Vad är en bra ledare?

En bra ledare? Går det att definiera? Är inte det beroende på situation och tid och plats o s v. En rysk tyrann till volleybolltränare som står och gapar och skriker hela matchen igenom? Eller en lugn Tommy Söderberg som vankar omkring som pappa björn och säger bra spelat till en kass Fredrik Ljungberg som just skadat ljumsken igen? Båda kan ha framgång! En Ingvar Kamprad som går runt bland sina anställda, äter mat i resturangen o s v? Eller en chef som aldrig möter sina anställda face-to-face? Vilket är bäst? Är alla födda till ledare men på så olika sätt? Eller varför kan alla lyckas?

Det finns vissa egenskaper/beteende som är väldigt viktiga att inneha som ledare. Jag tror att vissa kan ha många av dem "ärvda", men jag tror definitivt att man kan lära sig dem. Det finns så många olika sätt att leda, kommunicera o s v, att alla kan bli framgångsrika ledare om man lär sig använda och behärska dem. Det är ju faktiskt t o m så att alla är ledare på något sätt. Föräldrar är ledare. Syskon är ledare. Djurägare är ledare. Lärare är ledare. Ledare finns överallt, egentligen är vi nog alla ledare på något sätt. De flesta av oss gör det nog ganska bra. Vi är kanske alla födda till ledare men på olika sätt, för olika människor och inom olika områden. Jag vägrar iallafall tro, att det finns en liten grupp som föds till framgångsrika ledare och andra får snällt stå åt sidan och se andra lyckas.

Veckans svar...

2008-10-21T18:09:00.002+02:00

Till de som svarade på veckans fråga kommer svaret som en besvikelse eftersom ingen svarat rätt. Rätt svar är glädjande nog Sverige. Roligt är också att herrarna en vecka efter tog brons vilket gjorde vårt kära land till den mest framgångrika nationen under VM. Bättre lycka i fortsättningen!

Växjö Marathon

2008-10-20T11:10:00.004+02:00

8 varv runt Växjösjön, en runda som brukar vara en vacker njutning. Det var det första, kanske andra varvet också, i Lördags. Sen hade jag gärna bytt omgivning för det blev lite uttjatat men när tröttheten slog in på de sista varven så var det ändå svårt att lägga märke till sådana grejer som naturens färger o s v. Det positiva var att det var en väldigt flack bana. I efterhand hade det i försig varit roligare att ha klarat en mer kuperad bana, men det får bli en annan gång.

11.00 - Start, förvirrad som vanligt men kom iväg åt rätt håll men med lite för många löpare före mig för tror jag passerade säkert 40 löpare första varvet, och då var det ändå mitt långsammaste för det var så svårt att komma förbi klungorna med löpare.

12.00 - Drygt två varv avklarade och min höft började verka, kändes inte så positivt med tanke på att 3/4 av loppet var kvar. Kan ha varit mina nya inlägg i skorna som ställde till det lite.

12.20 - Chrille varvade mig. Jag vet det låter illa men det är inte jag som är dålig, det är han som är bra.

13.00 - Jag har sprungit halva och lite till och tagit ut ett av mina inlägg vilket gjorde gott för höftvärken som slutade tilltaga. Dessutom började "mat" serveras vid vätskestationerna och det var ju inte fel, mycket gott. Jag tror att jag tjänade ihop det mesta av anmälningsavgiften på maten som jag tog.

14.00 - Det började bli lite jobbigt att hålla samma tempo men det gick med hjälp en en danska som var trevlig och som sprang sitt 104:e marathon. Imponerande så tänkte att hon vet nog vad hon gör så jag hänger på. Vi snackade lite då och då och även senare i mål.

14.39 - Jag ser målet och hör samtidigt någon som hänger efter mig i hälarna. Strax efter gick han upp jämsides och det var roligt och vara med om en spurtstrid på slutet, särskillt med en annan bleking. Hur det gick behöver vi inte nämna.

Jag sprang i motionsklassen och det visade sig att jag hade blivit tillottad en vinst så det var lite roligt. Jag sa strax innan att vi kan lika gärna åka för jag kommer ju inte vinna men, det gjorde jag. Så där hade jag nog tjänat in hela min anmälningsavgift. Sen bar det hem för PIZZA!!! Och en slurk Pepsi som jag hade i kylen och som jag längtat efter ett par varv på slutet.

Nu tillbaka till vardagen med verkande ben och knän och höfter och tår och listan kan göras lång. Nu ska jag ta en "promenad" med mina små hundar, vi får se hur långt jag kommer innan jag stupar =). Förövrigt så vill jag tacka heja-klacken som var på plats. Det var väldigt uppmuntrande och roligt att möta er varje varv. Det gav lite extra energi till början på nästa varv. Tackar! Kul att även några KSS:are kände igen och hejade på mig =).

Veckans svar...

2008-10-14T22:08:00.004+02:00

Svaret på förra veckans fråga var: Jack Nicklaus, som har hela 18 majors på meritlistan. Tiger ligger på andra plats med 4 färre. Om jag ställer samma fråga om 5 år ser förmodligen svaret annorlunda ut. Då har nog denna mannen ledningen...

IM-vaka...

2008-10-14T12:47:00.002+02:00

Lördag 18.45 - Elitgruppen startar årets Ironman Hawaii. 15 minuter senare startar resten av de 1800 man/kvinnor stora startfältet. I en liten lokal som till vardags är Karlskrona Simsällskaps kansli, sitter en bunt människor och följer det 8 timmar och drygt 17 minuter långa dramat. Jag är en av dem. Tiden är den som det tog för Craig Alexander att förbättra förra årets placering med en plats, upp till toppen av prispallen. Efter att förra årets segrare fått problem med cykeln och fått bryta och tvåfaldige tyske segraren Norman Stadler stannat för att strechta ett antal gången under löpningen kunde Craig Alexander stoltsera över mållinjen med god marginal ner till näste man. Som invånare i Norden får vi glädjas med Danmark som länge hade en gubbe uppe i täten och som dominerade den 18 mil långa strapatsen på cykeln.

Med god mat och mycket vatten så lyckades vi hålla oss vakna. Vi gav dock upp efter den första mannens intåg i mål. Kampen mellan kvinnorna var ändå redan mer eller mindre avgjord. Wellington hade redan då över 10 minuters ledning, trots ett 10 minuters uppehåll på cykeln då en eker stack håll på däcket. Med en rekordtid på den avslutande maran var det inget snack om saken, förra årets vinnare tog ännu en titel.

Ser redan fram emot nästa års vaka, och då kanske man själv är lite mer insatt i det plågeri som förekommer på den där idylliska ön som en dag om året istället omvandlas till en plats för tortyr och plågeri.

Kroniskt ?

2008-10-10T17:44:00.003+02:00

Förkyld...Igen...För femte gången på 7 veckor...det känns jätteinspirerande att leva...livsglädjen sprudlar ut ur öronen och varje morgon flyger jag upp ur sängen, sugen och förväntansfull inför den nya dagen och vad den har at erbjuda. Fantasi? Just nu är det allt det är. Tyvärr. Var ganska längesen jag kände så. Glädje när jag vaknade. Livsglädje. Har jag rätt att klaga, som lever i en värld av överflöd och lyv? Läste i en undersökning att om alla människor i "västvärlden" skulle dela med sig av sitt överflöd till svältande, törstande, sjuka människor, skulle man kunna mätta hela jordens befolkning. Vår lyx kostar liv. Kanske fel uttryckt. Vår lyx skulle kunna rädda liv istället för att ge oss nödvändigheter som pizza, godis och alkohol, som givevis är extremt viktiga för människans överlevnad och lycka. Katrin Schulman var med i programmet Topform som sändes igår. Anna Skipper förbjöd henne att dricka alkohol under de 8 veckorna de skulle jobba ihop, varpå Katrin tyckte att det skulle bli de tråkigaste, mest tragiska veckorna i henns liv. Borde man kanske börja funder när man bygger sin lycka och sitt välbefinnande på alkohol. Jag hade iallafall gjort det. Vart vill jag komma? Jag vet inte. Har jag rätt att klaga? Jag har inget klart svar på den frågan. Ja och Nej. Men min klagan kommer inte göra att någon annan eller jag själv mår bättre, så jag ska göra mitt bästa för att försöka låt bli.

Slående likhet =)...

2008-10-06T12:26:00.002+02:00

En vääääldigt rolig liten filmsnutt. Sian Welch & Wendy Ingraham kämpar ända in i mål i 1997:s version av Ironman Hawaii. Den är väldigt rolig i sig men nu kan jag inte hålla mig från att gapskratta vart enda gång jag ser den. Anledningen är Wendy Ingraham, hon som kommer bakifrån och går om på slutet. Hennes stil i löpningen liknar väldigt mycket Martins efter vi hade sprungit 2,5 mil förra lördagen. Slående likt om du frågar mig. Kolla länken så får ni se vad ni har att vänta om ni springer långpass med Martin.

http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w&feature=PlayList&p=17026704D6C8EF52&index=1

Bättre sent än i November...

2008-10-05T16:31:00.006+02:00

5 veckor / 35 dagar / 2408000 sekunder. Det har gått ett tag men nu tar jag mig i nacken och lägger in ett inlägg. Livets / "karriärens" första triathlon är avverkat. Mycket roligt och motiverande för framtiden, även om det fanns krafter kvar på slutet. Var oväntat trött efter simningen och svor då på att mitt livs mening skulle vara att få ge igen på Chrille genom att få honom att börja spela Golf. På tal om golf så är jag kanske den första att representera en golfklubb, Trummenäs Golfklubb, i en triathlontävling. Jag hade iallafall mycket stöd från övriga klubbmedlemmar längs banan =). En mycket rolig upplevelse som förhoppningsvis ska kunna fyllas på med fler tävlingar och oförglömliga upplevelser.

...Förberedelser, tack pappa för att du vill vara en del av min 1 person stora CREW...

...Japp, det är jag den vite där. Det är tecken på att man är man nog att möta den kalla oceanen Östersjön utan våtdräckt...sen måste man ju ha något att skylla på eftersom jag inte var först upp direkt...

...men inte sist upp heller. Såg fram emot att få cykla...

...och det fick jag...här kommer jag tillbaka efter 2 mil på cykeln...

...löpningen var rolig. Här varvar jag halvvägs. Snart i mål...

...och där var jag i mål, tillsammans med den blivande golfspelaren...

Njuter av att kunna gå...

2008-10-05T14:56:00.008+02:00

Det andra intensiva utbildningsdygnet i jakten på pappret som ger mig titeln "Diplomerad Idrottskaplan" är över. Med risk för att trampa någon på tårna presenterar jag denna bistra, något komiska sanning; Större delen av deltagarna i kursen är mer än dubbelt så gamla som jag. Kille som är näst yngst är 32. Visserligen längtar jag tillbaka till att vara barn ibland men i deras sällskap känner jag mer som spädbarn. De flesta med någon slags pastorstjänst i bagaget och med dubbelt så många dagar räknade på sin livsvandring är erfarenheterna och intresserna på väldigt olika nivåer. Samtidigt roligt för man lär sin mycket av de andra. Jag hade dock önskat att det fanns fler ungdomar (jag räknar mig fortfarande till den kategorin) som hade samma drömmar som jag.

En tanke med hösten är att jag ska kunna kalla mig konditionsidrottare / löpare / triathlet eller något liknande när julen står runt knuten. Därför är min tanke sådan att jag ska känna liknande Homer på bilden ovan om 13 dagar. Växjö Marathon går då av stapeln och tanken / mardrömmen är att jag ska stå där på startlinjen klockan 11.00. Har jag tränat tillräckligt? Självklart inte! Gör det att det känns ännu roligare? Ja! Känner lite att om jag hade vetat att jag klarar den distansen utan problem så hade det ju inte varit så roligt. Så det ska bli kul att möta den omtalade väggen en bit efter 3 mil. Det ska bli kul att bli körd till sjukhuset efter och amputera bort benen, och en bit av näsan (Michael Jackson is in the house!) efter att jag träffat väggen. Det blir roligt!

Uppdatering...

2008-09-17T19:59:00.001+02:00

Vilken dåligt bloggare jag visade mig vara. Efter ett års utbildning helt utan motivation har jag äntligen funnit lite gnista och glädje i att förkovra mig. Just nu läser jag kursen Idrottscoaching vilket har visat sig vara ett mycket intressant studieobjekt. Jag drömmer mycket. En del saker är uppnåeliga och andra är det inte. Den som säger att man kan göra vad man vill bara man bestämmer sig är i mina drömmar överbevisade så länge en tidsmaskin inte finns att tillgå.

Kul att jag har en besökare på min "blogg" iallafall, tack för stöde Chrille! Ska bli roligt med IM-vaka. Förra året satt jag ensam men nu får jag (Karlskrona sim)sällskap.

Nu frågar jag mig, varför skriver jag blogg om inget läser den? Vet inte. Men om jag inte skriver så kommer ju ingen börja läsa heller så...

På återseende!

Filosofen Fredrik...

2008-07-10T19:14:00.000+02:00

Vandrande i tvivel, oron om ett förlorat hopp, men ur tvivel kommer insikt och tro ---> återfunnet hopp. En människa som aldrig tvivlar, kan heller aldrig tro. Att tro är ett beslut. När ett beslut tas så finns alltid mer än en utväg, annars behövs inget beslut. För att ett beslut ska kunna tas krävs tvivel, annars finns det inte flera alternativ, vilket inte gör det till ett beslut, vilket utesluter existensen av tro.

Genom mina tvivel har jag funnit fler alternativ och argrument för att välja en annan väg. Trots det väljer jag att stå kvar i min tro. Genom det har den stärkts och vuxit och flera förut okända argument till förändring har eliminerats. Kritisera mig gärna, det som inte klarar prövningar är inte värd att behålla!

Gotland...

2008-07-01T11:00:00.000+02:00

Hemkomna från Gotland, visserligen över en vecka sen men bättre sent än aldrig. En härlig resa men perfekt väder för cykling men inte för vatten (varken bad eller nederbörd). Solen halvsken och det var så där lagom varmt, så inget att klaga på där. Snälla gotlänningar lärde oss om öns historia och vid ett tillfälle blev vi även inbjudna i ett hem för natten, något som inte gick att tacka nej till. Alternativet hade varit tält och bad i Östersjöns stormiga vatten, nu blev det istället sängar, dusch (visserligen kallvatten men man är väl inte prins av paraguay heller), toalett och andra lyxigheter. De andra nätterna blev det dock tält och det har verkligen sin charm det också, för att inte tala om naturen som toalett (hörde förresten på nyheterna för någon dagsen att "urinering på offentlig plats" bötfälls med 800 kr, och att Gotland låg längst ner på listan över brott, en statistik jag stolt bättrade på).

En väldigt populär och publikvänlig tillställning på Gotland, det fanns till och med parkering avsedd för åskådarna. Vi missade tyvärr kvällens avrättning men vi hörde ryktesväg senare att det ska ha varit årets event.

Stora Karlsön, imponerande natur och djurliv. Kändes inte så svenskt. Det tyckte inte Charlotte heller så hon började prata engelska med folk för hon trodde vi var utomlands.

Fortfarande på Stora Karlsö, med fyren i bakgrunden.

På Fårö, med fyren i bakgrunden. Om vi är besatta av fyrar? Nej, vad får dig att tro det?

Ni raukar inte se Charlotte på den här bilden, det verkar som jag har tappat bort henne? Langhammar, Fårö.

Charlotte vid Visby ringmurs södra port

Gotland imorgon!

2008-06-15T16:11:00.001+02:00

Imorgon (för övrigt min födelsedag) bär det av till Gotland tillsammans med Charlotte, på cykel! Det kommer säkerligen bli roligt, förhoppningsvis har vi tur med vädret också. Lär väl blåsa mycket men om vi har motvind på vägen norrut kan vi ju hoppas att vinden vänder tills vi ska tillbaka.